Då är den i benen då

Milen.
Målet 2014 är att orka springa den i stället för att gå den.
Hade det gått att genomföra på en timme är det fantastiskt men huvudmålet är att orka springa hela rundan.
Eller springa och springa. Lunka i alla fall.
Den som lever får se.

Vad gör man när huvudet inte hänger med?

Så bra som jag mår fysiskt just nu vet jag inte när jag gjorde sist.
Om jag ens har mått så här bra fysiskt någonsin.
Jag känner mig otroligt stark och pigg. Jag orkar allt jag vill göra och lite till.
Och jag älskar det.
Jag går inte runt och är trött alltid.
Jag går inte runt och fryser alltid.
Jag mår bra. Fysiskt.

Jag är mer nöjd med mig själv. Fysiskt.
Till viss del beror det såklart på min viktnedgång. Jag skulle ljuga om jag skrev något annat.
Men jag är inte så ytlig att jag bara snöar in på vågen och vad den säger.
Visst är jag nöjd med min kropp.
Men framför allt är jag nöjd med vad min kropp klarar av.
Jag tror att det speglar sig både i mitt sätt att vara och i vad jag gör.
Och kanske även i mitt utseende.
I stort sett dagligen får jag komplimanger av både vänner, arbetskamrater och folk jag inte känner.
Och det stärker mig på ett sätt som jag tror att jag kommer att behöva nu.

För hur bra jag än mår fysiskt så har jag börjat märka att jag inte stärkts psykiskt i samma takt.
Jag kommer ofta på mig själv med att falla tillbaka i gamla tankebanor. Jag levde i med tron med att jag hade stressrelaterad panikångest i 8 år och det har såklart satt sina spår. Jag lärde mig att undvika vissa situationer och hade många små knep för att min omgivning inte skulle märka hur dåligt jag mådde. När jag sen plötsligt fick reda på att jag i själva verket hade ett allvarligt hjärtfel ställdes hela min värld på ända och jag kan än idag 18 månader senare komma ihåg den exakta känslan inom mig när den där fantastiska mannen som idag är min hjärtläkare ringde sent en onsdagskväll och krävde att jag skulle komma till akutmottagningen omgående.

Ibland överfalls jag av känslan att om det hade velat sig riktigt illa så hade jag inte funnits längre.
Om jag inte hade varit i så god form som jag ändå faktiskt var så kunde mina barn ha fått växa upp utan sin mamma. Om jag inte hade varit så jäkla envis och tränat trots att jag egentligen inte orkade så hade jag kanske aldrig fått se mina kommande barnbarn.
De tankarna är helt OK.
De påminner mig om hur viktigt det är att lyssna på sin kropp och ta till sig vad den säger.
Det gjorde jag inte då men jag ska göra det nu och för all framtid.
Men jag får inte låta dessa tankar påverka mig negativt och underminera hur jag mår fysiskt.
Det är det jag måste jag ta tag i nu.
Att bli lika stark psykiskt som jag är fysiskt.
Att ändra mitt sätt att tänka.
Att lära mig att tänka att jag faktiskt är frisk nu.
Att jag faktiskt har hittat tillbaka till mitt jag.
Nästan......

Kommer ni ihåg att jag påbörjade en resa för ganska så exakt ett år sen?

En resa tillbaka till mitt jag. Både mentalt och kroppsligt.
Jag är tyvärr väldigt dålig på att skriva om den men resan går och har gått jättebra!! Jag är faktiskt framme nu och har varit det ett tag. Jag har bara glömt att berätta det för er. Sorry.....

Det här är jag den 23 november 2012 endast några dagar efter min andra (och förhoppningsvis sista hjärtoperation). Jag är i dåligt skick, jag orkar ingenting. Jag har under min sjukdomstid gått upp cirka 12 kilo och vågen visar på 74 kg till mina 171 cm. Inte så farligt tycker ni men det tyckte jag.
Mina mått för övrigt var:
Midja: 79 cm
Mage: 96 cm
Höfter: 99 cm
Höger lår: 62 cm
Vänster lår: 61 cm

Det här är jag idag. Jag mår jättebra och min ork är i stort sett tillbaka. Jag har börjat springa lite och målet är att någon gång kunna springa en mil. När och i vilken takt får mitt hjärta och min kropp samråda om.
I morse visade vågen på 62 kg och det har den gjort den senaste månaden. Det tog alltså ganska så exakt 10 månader att bli av med något som jag la på under 6 månader.

Mina mått idag är:
Midja: 69 cm - 10 cm
Mage: 82 cm - 14 cm
Höfter: 89 cm - 10 cm
Höger lår: 54 cm - 8 cm
Vänster lår: 53 cm - 8 cm

Jag ska försöka skärpa mig med att hålla er uppdaterade om mina framsteg. Kanske det blir lite bilder på spända muskler och sånt snart!!

Det är tur att jag inte tränar lika dåligt som jag bloggar

För jag tränar faktiskt i stort sett varje dag och jag känner hur min ork och kondition återvänder till mig.
Denna veckan har jag börjat att stå mellan 30-50 minuter på crosstrainern innan frukost, i tisdags powerwalkade jag lite mer än 1 timme när Pontus var på sitt skytte och två gånger har jag varit ute och joggat en 2.5-kilometers runda.
Det där med att träna innan frukost ger mig en otrolig energikick som håller i sig resten av dagen så det ska jag försöka göra måndag-fredag.
Fast på onsdag morgon åker jag och tre väninnor till London så då får träningen ta ett steg tillbaka. Men det blir ju troligtvis en hel del promenerande i affärer så helt på latsidan kommer jag inte att ligga!

Eftersom jag inte har något begåvat

att dela med mig av idag heller så ska ni få ta del av ett inlägg som är väldigt begåvat och mer därtill. Jag känner igen mig på pricken i Veronicas tankar. Ja om jag bortser från det hon har skrivit om sitt jobb då då. Men det kan ni bara byta ut mot lite hjärtsjukdomar sen är det som om jag själv hade skrivit inlägget.

Ni kan läsa mina Veronicas klokheter om du trycker HÄR!!

Hon spottar ur sig såna här klokheter med jämna mellanrum så det lönar sig att lägga adressen på minnet!

Jag saknar min telefon!!!

Det är inte alls lika roligt att cykla/gå/springa om jag inte vet hur långt det var och hur lång tid det tog och hur fort det gick!! Jag gör det ändå men som sagt är det inte lika roligt.
Jag var ute och cyklade en lång runda i morse, det kändes som om det gick bra. Mitt i rundan kom jag på att sambon ju har en mackapär som jag kanske kan använda tills jag får tillbaka min telefon. Jag skrev ett inlägg om den på min andra blogg när jag provade den för ett bra tag sen. Det var innan jag visste att jag hade fel på mitt hjärta. Så med facit i hand förstår jag att det inte var min IQ den mätte i alla fall. Det var skrämmande nog min puls. Om du trycker HÄR och läser så kommer du att förstå vad jag menar.

En bit kvar till toppform

har jag blev jag varse om igår när jag på hemvägen från jobbet blev omcyklad i en uppförsbacke av en gubbe i reflexväst. Han trampade på som om det gällde livet iklädd långbyxor och jacka (och reflexväst) medans en annan (läs jag) dog cykeldöden i kortbyxor och t-shirt.

Jag vet inte om det var avsaknaden av musik och av Runkeeper som gjorde cykelturen så mycket jobbigare än vanligt igår. Det kan oxå ha varit att jag hade duktigt med motvind på vägen hem. I vilket fall som helst gick ditfärden någon minut långsammare än vanligt medans hemfärden gick ännu långsammare. Men cyklade gjorde jag i alla fall!

Idag kör jag lite intervaller igen, tänkte öka på tiden med 5 minuter eller så. 

Är det inte det ena så är det det andra

Gårdagens cykeltur blev inställd. Inte på grund av ett trasigt knä utan på grund av en trasig telefon som ledde till att jag försov mig och på så sätt inte hann cykla till jobbet. I morgon ställer jag klockradion och gör ett nytt försök. Telefonen är på lagning så det blir varken Runkeeper eller musik på den turen. Undrar om det kommer att ta längre tid att cykla då? Eller det går kanske rent av fortare? Rapport kommer i morgon.

Ny vecka, nya möjligheter

Idag är det riktigt höstrusk utanför dörren men det hindrade inte mig från att ge mig ut på en powerwalk. Mitt knä hindrade mig däremot från att gå så långt som jag ville så det blev bara en 35-minutersrunda. Som kompensation körde ett 10-minuterspass med min kettlebell när jag kom hem. Efter det gjorde jag såklart mina knäövningar och det känns redan bättre i mitt knä. Faktiskt.
I morgon är planen att cykla till jobbet. Vi får se vad knäet och vädret säger om det.

För 100 år sen

eller rättare sagt 21 år sen om vi ska vara riktigt noga sabbade jag mitt vänstra knä i en period av allt för intensivt tränande. Allra mest tränade jag Step Up. För er som inte har koll på vad det är så kliver man upp och ner på en bräda. Typ. Det är mycket roligare än vad det låter.
I vilket fall som helst small det till i mitt knä under ett sånt pass och därmed fick min Step Up-karriär ett abrupt slut. Jag gick på sjukgymnastik i flera månader och fick ett gäng övningar som jag skulle göra dagligen resten av livet eller nåt sånt.
Nu blev det inte resten av livet. Det blev nåt sånt istället För problemet med mig är att när allt känns bra har jag svårt att hitta motivationen att sjukgymnastika. Således dammar jag av dessa övningar emellanåt när jag får problem med mitt knä men sen när det känns bra igen glömmer jag av dem.
Nu har jag problem igen. De senaste dagarna har jag haft rejäla känningar, kanske beror det på att jag cyklat lite drygt 6 mil denna veckan. I vanliga fall brukar jag ju bara cykla......... 0 mil i veckan.
Men det vore väl själve den om jag inte skulle kunna cykla till jobbet då och då tänker jag. Därför ska jag nu verkligen lägga manken till och göra mina knäövningar varje dag. VARJE DAG. I alla fall tills det känns bra igen.......

Jag vet inte om det var en särskilt bra idé

att ha en vilodag. Jag var på ganska dåligt humör igår och satt mest vid skrivbordet och tryckte på datorn. Det märks idag. Min kropp gillar inte att vara stilla. Framför allt inte stillasittande. Stillaliggande går an.
Allra bäst mår jag i både kropp och själ när jag är i rörelse. Det spelar ingen roll om det blir 3 mil på cykeln eller bara blir en liten promenad i skogen, bara jag får röra på mig. Även om jag har ett relativt stillasittande jobb så försöker jag vara i rörelse så mycket jag kan. Jag går med scannrar, kör korgar, går ut med varor i butiken. Allt för att slippa sitta för långa perioder i sträck stilla i kassan. Och peppar, peppar - på jobbet får jag aldrig ont i ryggen. Det får jag bara när jag har vilodagar......

De gamla takterna sitter i än

Idag hade jag åter ett cykelvänligt pass på jobbet så även idag blev det dryga 3 mil på järnhästen.
In gick sådär, det blåste som sjutton (på fel håll) men hem gick det desto bättre. Men eftersom jag är en väldigt blygsam person tackar jag medvinden för att min snitthastighet var 2.48 min /km på hemvägen. Jag satte ju som ett litet mål att få ner min snitthastighet med 7 sekunder men idag blev det alltså hela 12 sekunder snabbare! Men som sagt, det var nog mest medvinden som låg bakom den sänkningen.

En sänkning som jag däremot själv låg bakom var den jag gjorde i poolen när jag kom hem. Bästa sättet att svalka av sig efter en svettig aktivitet är definitivt att hoppa i en otempererad pool i slutet på augusti. Jag slutade svettas på direkten!!

I morgon tar jag vilodag (från träningen) men eftersom jag är ledig hela dagen är det fullt möjligt att jag går ut och strövar lite i skog och mark.

Som ni kanske vet är jag ett stort fan av Biggest Loser, särskilt den amerikanska versionen och Bob Harper brukar ha en tröja med texten "träna 3 dagar, vila 1 dag, 365 dagar" Typ nåt sånt. Och med tanke hur vältränad han är så måste han ju göra något rätt! Så det ska bli mitt mantra tänkte jag.
Träna 3, vila 1. Fast jag kommer nog att ta semester någon gång.....

Att få till någon powerwalk idag

 finns inte på kartan. Inte med tanke på att mina ben fortfarande känns som två stolpar och ska orka pinna runt på jobbet idag 9 timmar. Det fick bli en runda med kettlebellen istället. Med tanke på att jag fick flimmer sist jag gav mig i lag med den så tog jag det väldigt lugnt. Jag vill ju dessutom kunna använda kroppen imorgon då jag hade tänkt cykla till jobbet igen.

Det ska bli väldigt intressant att se och framför allt märka hur min kondition förbättras. Innan jag fick reda på att jag var hjärtsjuk tränade jag ju väldigt mycket men jag blev liksom aldrig bättre. Jag orkade aldrig mer eller längre och med facit i hand förstår jag ju varför. Igår när jag cyklade till jobbet hade jag en snitthastighet på 3 minuter per kilometer. Det hade varit skoj att få ner den några sekunder innan årets slut. Det får bli mitt första lilla delmål. Och som min pappa alltid sa: Några, det är sju! 

Hjulen på cykeln snurrar runt runt runt

Idag cyklade jag till och från jobbet. Det är drygt 15 km enkel resa så i runda slängar har jag cyklat 3 mil idag. Att cykla dit i morse gick väldigt bra men det var lite tyngre att cykla hem. Dels för att jag hade motvind och dels för att jag var riktigt trött och stum i benen efter gårdagens killerpass i spelbutiken (12-22.15).
Förhoppningsvis piggnar benen till sig tills morgondagens planerade powerwalk.

Det var väl kanske inte min bästa idé någonsin

att ge mig ut på en knapp 8 km lång skogspromenad med min man efter en lång helg i spelbutiken på jobbet men det gjorde jag i alla fall och nu är det gjort. Det har blivit många många fler timmar på benen är på baken denna helgen så nu har jag sjukt ont i benen och i fötterna men likväl ganska nöjd.

Jag har dammat av min gamla RunKeeper-app här ute till höger så att ni kan se dagens träning även de dagar jag inte bloggar. Jag tänker gå ut lite försiktigt med 3 lite pulshöjande aktiviteter i veckan och de andra dagarna blir det kanske en promenad eller en vända på crosstrainern. Jag får känna mig fram. Blir det för mycket så får jag lugna ner mig, blir det för lite får jag lägga på ett pass till. Eller två......

Stärkt av att både jag och hjärtat

överlevde gårdagens lilla joggingtur jag vet inte om den verkligen räknas som en joggingtur med det låter bra! klev jag idag upp på crosstrainern. Det gick riktigt bra, jag fick upp pulsen lite grann och svetten pärlade sig lite på väl valda ställen efter 30 minuter i lagom tempo. Jag avslutade det hela med några kettlebell-övningar och 100 situps.

I morgon är planen att snöra på löparskorna igen och köra samma runda som igår fast med lite modereringar på tiden. Detta ska hinnas med innan jobb tänkte jag så någon tid att blogga i morgon blir det snålt med.

Simma lugnt!

Visst är det sant som de säger om kondition!

Det är definitivt en färskvara!!

Det fick jag erfara idag när jag snörade på mina löparskor och gav mig ut på vägarna. För att absolut inte gå ut för hårt bestämde jag mig för att gå snabbt i 3 minuter och sen jogga i 1 minut. Jag bestämde vilken runda jag skulle ta, den är ungefär 2.5 km lång. Det kändes som en bra plan.

Och det var det faktiskt oxå! Det kändes inte som om jag skulle dö när jag joggade (eller rättare sagt lufsade!) men näst intill. Jag hämtade dock andan relativt snabbt och jag tror att jag nästa gång vågar korta ner till att bara gå 2 minuter. Rundan tog ganska så exakt 20 minuter och hade inte den där jäkla Runke-Per strulat till det så kunde ni fått ännu mer detaljer. Fast jag tror att ni överlever utan oxå!

Så nu ska här läggas träningsschema!!
Och kanske sättas upp något pyttelitet mål oxå!

Vardagslunken börjar infinna sig

efter all hets och stress inför bröllopet med tillhörande fest och trots att det var ett underbart bröllop och en helt fantastiskt rolig fest är det på något sätt skönt att det är över. Det behövdes ingen Photoshop, bilderna blev bra i alla fall!

Dagen innan bröllopet var jag på återbesök hos min hjärtläkare och gjorde bland annat ett arbetsprov för att se hur mitt hjärta beter sig under ansträngning. Ivrigt påhejad av både sköterskan som skötte sladdarna och min läkare orkade jag komma upp och hålla min maxpuls tillräckligt länge för att de båda skulle gnugga händerna av förtjusning. Själv orkade jag inte ens lyfta händerna när de äntligen släppte av mig från cykeln. 

Allting såg bra ut. Från att ha haft extraslag på nästan varje hjärtslag har jag idag extraslag på ungefär var 100:e slag. Därmed inte sagt att jag är frisk för all framtid men för tillfället är jag friskförklarad. Därför bestämde jag med medhåll från min läkare att det är hög tid att jag börjar lita på att jag kan och att jag orkar. Och att mitt hjärta kan och orkar. Han tyckte absolut att jag skulle återgå till min träning, börja lite smått och trappa upp efterhand. Och ingen är gladare än jag. Min träning har verkligen fattats mig och även om det kommer att bli tufft att hitta tillbaka till min forna kondition så vet jag att kommer att göra det. Kunde jag träna så mycket som jag gjorde med ett sjukt hjärta vore det väl själve den om jag inte kan träna lika mycket med ett friskt hjärta.

Så det är väl lika bra att sätta igång med en enda gång. Jag tror att jag börjar med att......................  

Ja, vad tror ni att jag börjar med?

Svaret kommer senare tillsammans med en liten redogörelse!

Vilken tur att det finns Photoshop till bröllopsbilderna

för någon styrketräning blir det då definitivt inte.
10 ynka små minuter ledde till X antal timmar flimmer.
X antal skriver jag för att det har inte slutat än.
Men hur dåligt jag än mår när jag har flimmer mår jag ännu sämre vid tanken på att jag aldrig ska kunna träna igen.
Jag blir gråtfärdig när jag tänker på att jag kanske aldrig igen kommer att få njuta av känslan som infinner sig efter ett riktigt hårt träningspass.
Fast jag ska inte måla fan på väggen än. Jag får väl ha lite is i magen och prova igen i höst.
Det var ju trots allt till hösten min läkare sa att jag kunde börja med högintensiv träning och även om jag inte tog i så hårt var det kanske högintensivt för mitt hjärta.

En av mina arbetskamrater hade en intressant teori igår när vi pratade om att jag hade flimmer.
Jag tyckte att det var konstigt att jag orkade cykla till jobbet vilket tar nästan 1 timme utan problem men 10 minuters styrketräning funkar inte.
Hon trodde att eftersom jag har armarna under hjärtat när jag cyklar är det inte lika ansträngande som att styrketräna då jag har armarna ovanför hjärtat.
En annan av mina underbara kollegor resonerade som så att det är en större ansträngning för hjärtat att pumpa blod till styrketränande muskler än till cyklande ben.
Vilken tur att mina vänner har förmåga att komma med vettiga teorier när jag själv bara ser nattsvart på situationen!
Fler vettiga teorier kan lämnas nedan!

Små barn talar alltid sanning....

Ni som läser min andra blogg har kanske hört talas om att jag ska gifta mig.
När jag ska gifta mig ska jag ha en vacker klänning. Såklart.
Och med tanke på att den inte är långärmad är det dags att börja ta tag i det där gäddhänget som har kommit från ingenstans.

För något år sedan lutade sig min mamma lite nonchalant i en dörröppning med armen ovanför huvudet. Min yngsta dotter blev alldeles förskräckt när hon såg mormors gäddhäng och skrek: Shit mormor!! Hur har det blivit så???? 

Med tanke på att det kommer några mindre barn till kyrkan är det bäst att ligga i hårdträning resten av sommaren. Här ska inte ges några som helst chanser till ärlighet från små barn.

Problemet är ju bara att jag inte får träna. I alla fall inte så intensivt. Men några armövningar med kettlebellen kan väl inte vara så farligt? Jag lever i alla fall fortfarande. Frågan är bara om mina armar lever i morgon.....

Det var ju inte riktigt så här jag såg det framför mig

Idag är det exakt ett år sedan jag genomled min första hjärtoperation nere i Lund.
Tanken som bar mig genom de värsta timmarna i mitt liv var hur bra jag skulle må efteråt.
Jag såg framför mig hur jag skulle sprudla av energi och vara i mitt livs form den 30 maj 2013.
Men som bekant blir det ju inte alltid som man tänkt sig.
Det enda som sprudlar på mig just nu är snoret och den enda formen jag är i är den urlakade.

Om vi bortser från det mår jag helt klart bättre än vad jag gjorde för ett år sen.
Därmed tyvärr inte sagt att jag mår riktigt riktigt bra.
För det gör jag inte.
Men planen är att jag ska göra det.
Någon gång.
Kanske den 30 maj 2014.......

En annorlunda årsdag

Idag är det exakt år sedan det hände.
Idag är det exakt ett år sedan jag var ute i skogen med mina stavar, arg för att jag inte hade någon ork längre.
Arg för att det läkarna i åtta år diagnosticerat som stressrelaterad panikångest istället för att bli bättre snarare verkade bli sämre och sämre.
- Det är någon som ringt och sökt dig mamma! sa min minsta dotter när jag kom hem, svettig och med ett bankande hjärta. Bankande av ansträngning trodde jag.
- Jag tror att det var en försäljare. Han ringde från skyddat nummer. Han skulle ringa igen.
När telefonen ringde en stund senare sa hon: Äsch, svara inte mamma. Du blir ju bara så irriterad på de där försäljarna.
Något inom mig sa att svara trots allt. Det händer ju inte så ofta att försäljare ringer tillbaka. I alla fall inte samma kväll.
Att jag några dagar tidigare hade kopplat bort den där hjärtövervakaren fanns inte ens i mina tankar.
Fem minuter senare var det det enda som fanns i mina tankar.
Mannen i telefonen visade sig inte alls vara försäljare, han presenterade sig som överläkare i hjärtmedicin. Han hade studerat mitt långtidsEKG och sa till mig att jag var tvungen att bli akut inlagd på hjärtintensiven OMGÅENDE.
Allt som hände därefter kan du läsa på min andra blogg under etiketten "En hjärtesak". Du hittar till bloggen genom att trycka HÄR!

Igår fick jag besked från min läkare att den senaste hjärtövervakningen inte visar några konstigheter alls. Jag upplever själv att jag i vissa situationer känner av hjärtklappning men det är tydligen inget som registreras av övervakaren som onormalt.
Det som jag har trott varit flimmer och som alltid kommer vid tyngre ansträngning (till exempel när jag går uppför trappor) är kanske helt enkelt som är jag grymt otränad. Jag har ju trots allt inte gjort så många knop det senaste året och kondition är ju en färskvara.
Efter sommaren ska jag göra ett så kallat arbetsprov. Det innebär att jag cyklar typ så fort jag kan med ett EKG kopplat för att övervaka mitt hjärta. Då kommer jag att få definitivt besked hur det står till med den där konditionen. Fram till dess får jag väl nöja mig med mina skogspromenader. I normal takt. Och utan stavar.

Nu börjar det likna nåt!!

Den här bilden tog jag den 23/11 2012.

Som ni ser har jag lite svårt att komma i mina favoritjeans.

Denna bilden tog jag idag.

De sitter väl inte som en smäck men så gott som!!
Något kilo till sen kan jag andas oxå!

För er som tror

att jag bara ligger på soffan och äter praliner nu för tiden kan jag stämmer att det stämmer alldeles utmärkt inte alls.

Jag tränar ungefär som vanligt bara det att jag bestämde ju mig för att inte hålla så mycket koll.

Men så mycket koll har jag att jag ska just i detta nu gå ut på en kvällspromenad.

Promenad har jag gått på i stort sett varje dag denna veckan.

Men det har jag inte koll på.

Årets första

cykeltur är avklarad.
Jag vet inte hur långt jag cyklade men tillräckligt långt för att få ont i baken.
Jag vet inte hur fort jag cyklade men tillräckligt fort för mig just nu. Annars blir farbror doktorn arg. Och så får jag flimmer.
Jag vet inte hur länge jag cyklade men tillräckligt länge för att bli alldeles genomsvettig.
Jag vet inte hur många kalorier jag brände men tillräckligt många för att motsvara 100 gram choklad. Hoppas jag.

Jag kommer att klara mig alldeles utmärkt utan RunKeeper.
Eller?

Att släppa efter lite

I morse vaknade jag med flimmer. Det är tredje morgonen på rad denna veckan. Jag förmodar att det är allt elände som hänt i år som börjar komma ikapp mig.
Efter noga övervägande med mig själv har jag bestämt mig för att släppa lite på mina höga krav på mig själv. Jag vill inget hellre än att må bra, både fysiskt och psykiskt men jag måste prioritera lite annorlunda.Risken är ju annars att det får helt motsatt effekt.

Så jag kommer att lägga av mig stegräknaren, avskeda RunkePer, sluta bokföra min träning, sluta räkna kalorier och bara vara.
Det betyder såklart inte att jag bara ska sitta still, sluta träna och börja moffa i mig hur mycket mat som helst men jag måste hitta en balans som funkar för mig.

Jag måste inte gå minst 10 000 steg varje dag.
Jag måste inte vara så jäkla duktig med träningen varje dag.
Och jag måste inte klara av mitt kalorimål varje dag.

Däremot måste jag må bra.
Jag måste röra på mig varje dag för att må bra.
Och på sikt måste jag komma tillbaka till mitt gamla jag.

Gällande min viktresa kommer den att se lite annorlunda ut.
Jag vill fortfarande gå ner mina sista 6 kilo men jag måste inte gå ner 0.5 kg i veckan.
Jag har en väninna på jobbet som vill gå ner 5 kilo.
På midsommarafton ska vi ha gått ner hälften av vad vi vill gå ner.
Så hon ska ha gått ner 2.5 kg och jag ska ha gått ner 3 kg.

Det känns som en bra plan.

Att ta sig ur en ond cirkel

Varje gång jag på allvar har kommit igång med min träning drabbas jag av ett motslag.
Min pappas hastiga bortgång, träningsförbud av min Qi-terapeut, maginfluensor eller andra sjukdomar. Jag har återhämtat mig efter min senaste dust med magsjukan men nu ligger i stället dottern pall och behöver pysslas om.

Min kropp behöver mycket träning. Jag har en dålig rygg och ett dåligt knä (för att inte tala om ett dåligt hjärta!!) som behöver så gott som daglig aktivitet för att må bra.
Får jag inte min dagliga dos träning får jag ont både här och där. Ibland blir det då fel i min hjärna som tycker att jag ska ta det lugnt ett tag och pausa från träningen (som jag inte ens utför!). Men det är ju precis det jag I N T E ska göra. Det är ju för att jag inte har tränat som krämpan uppstår från allra första början.

När jag är igång med min träning sköter jag min kost exemplariskt. Fast jag hade kanske hade kunnat unna mig något extra med gott samvete.
När jag inte kan/får/hinner träna återfinns jag ofta i skafferiet letandes efter något gott att stoppa i munnen. Fast det är just i dessa perioder som jag absolut inte borde stoppa något onödigt i munnen.

Är det någon som känner igen sig?

Vägning inställd på grund av maginfluensa

Fast egentligen skulle jag väl väga mig.
Jag har troligtvis gått ner flera kilo i natt......

Positivt besked!

Blygsam fredag

I dag visade vågen på blygsamma -0,2 kg men jag förmodar att det har med mitt träningsförbud att göra. Ni som undrar om mitt träningsförbud kan läsa om det om du trycker här. Fast jag kan tycka att jag borde fått lite större utdelning då jag skött mig exemplariskt med maten. Lite nedslående att inte gå ner mer än 2 hekto trots att jag inte ätit något onyttigt på hela veckan. Men det är bara att kämpa på!!

Jag hann köra Jillian Michaels träningsvideo två gånger innan förbudet och vilken träningsvärk jag fick. I hela kroppen. Nu är jag ju väldigt otränad men eftersom man tränar efter sin egen förmåga tror jag att även den vältränade kan få ut något av denna träningsvideo.
Så nästa vecka återgår jag definitivt till att träna framför TV:n med Jillian.

Vecka 11

Jag känner att jag börjar tappa motivationen lite vad gäller min ensidiga träning. 

Powerwalks och crosstraining i all ära men det börjar bli tråkigt. 

Jag vill göra något annat.

Jag får inte träna högintensivt för min läkare men jag har hittat en träningsvideo som jag tycker borde vara OK.

Ett av mina absoluta TV-program är Biggest Loser, framför allt den amerikanska versionen. 

Mest gillar jag Jillian Michaels.

Hon har släppt en hel del träningsvideos men den jag tänker prova heter Jillian Michaels 30 days shred. 

Den innehåller 3 olika nivåer och tanken är att man ska träna på varje dag i 10 dagar. Som vanligt utlovas otroliga resultat men det tar jag med en nypa salt. Får jag lite mer muskler är det ju bra. Jag återkommer i ämnet.

Veckan som gått såg ut så här:

Tre röda sura gubbar. Det tog emot att rita dit fredagens sura gubbe eftersom det var den roligaste kvällen jag haft på mycket länge. Men trots att jag dansade hela kvällen tror jag inte att jag lyckades förbränna alla flytande kalorier jag fick i mig i form av vin och cider.

Endast två godkända träningspass. Eller ja kanske tre om jag räknar fredagens dansande!

Ingen vägning i dag

när Tant Röd är här utan i dag blev det bara måttbandet som åkte fram.
Midja - 0,5 cm
Mage ± 0 cm
Höfter ± 0 cm
Rumpa - 1 cm
Höger lår - 1 cm
Vänster lär ± 0 cm
Höger vad - 0,5 cm
Vänster vad ± 0 cm

Nu har höger lår och vad hunnit ikapp sin vänstra motsvarighet och är således lika tjocka? Smala?

I kväll väntar personalfest så kaloriintaget kommer att gå åt he***te i dag. Men kanske på ett ut med tanke på hur mycket jag kommer att dansa?

Skit samma - jag ska ha roligt!!

Monsters Inc

I morse fick jag besök av tant Röd och som ett brev på posten kommer sötsuget.
Jag som brukar vara karaktärsfast blir till ett mjäkigt mähä när jag har mens.
Det går I N T E att ignorera sockermonstret som härjar i min kropp och efter lunch gick jag ganska hårt åt ungarnas godisförråd.
Tack vare förståndiga val till både frukost, lunch och kvällsmat samt en rejäl dos träning klarade jag  nästan att hålla mig inom dagens kaloriranson men trots det får det bli en röd sur gubbe i dag. Det är ju trots allt inte choklad mitt beräknade kaloriintag ska bestå av....

Flyttar det in ett sockermonster hos dig en gång i månaden??

Jag kan inte skriva något längre

inlägg för mina armar skakar för mycket.
Kommer att ha härlig träningsvärk i morgon.
Jag räknar till 4 träningspass den gångna veckan och 6 gröna glada gubbar.
Klart godkänt!

Shape Up is da shit!!!

Den här Shape Up appen alltså. Jag gillar verkligen den. Väldigt smidig, jag kan scanna in streckkoder så berättar min telefon hur många kalorier varan innehåller. Förutom det innehåller den all världens livsmedel så det är väldigt enkelt att använda den.

När jag skaffade appen fick jag fylla i en profil, hur mycket jag vägde, hur mycket jag ville gå ner, hur lång tid det skulle ta och hur aktiv jag är sen räknade appen ut hur många kalorier jag ska äta per dag och sen är det bara att sätta igång.

Jag har hållit på exakt en vecka nu och förutom att jag ner det där extra kilot som jag la på mig förra veckan så gick jag ner ytterligare 1,2 kg!!! Utan större ansträngning. Visst att jag har rört mig lite extra men det kallar inte jag ansträngning. Det kallar jag motivation att komma tillbaka till mitt jag!

Även måttbandet visar minus på alla områden. Mellan 0.5-1 cm har jag minskat över midja, mage, höft, rumpa och lår.

Det är nu 15 veckor sen jag påbörjade min viktresa och jag har sammanlagt gått ner 5.5 kg. Mitt mål var att gå ner 0.5 kg i veckan så jag ligger lite i bakkant. Men jag har å andra sidan 12 veckor kvar till mitt slutdatum och till slutmålet att gå ner 12 kilo totalt. Jag har alltså ytterligare 12 veckor på mig att gå ner de sista 6.5 kilona så det ska nog reda ut sig.

Heja mig!! Eftersom nästan ingen annan säger det får jag säga det själv......

Uppdatering: För att ni ska få se....

Vecka 9

Veckan har gått riktigt bra och jag känner att jag orkar mer och mer.
Jag orkar gå längre och snabbare.
Jag orkar crosstraina på ett högre tempo.
Jag har lagt till fler styrkeövningar och jag har härlig träningsvärk på diverse ställen.
Det har blivit fyra godkända träningspass i veckan och jag ligger väldigt bra på det för att klara av Annes utmaning att göra 122 träningspass 2013.

Den enda dagen som jag slarvat med maten var i lördags då jag drack två glas vin och åt lite av den goda presenten som jag fick av en fin arbetskamrat i veckan.

Ett gott Ragusa satt fasttejpat på mitt skåp på jobbet

I fredags svor jag ju lite över att vågen visade plus fast jag skött mig. Jag har forskat lite i det där och tror helt enkelt att jag åt för lite. Jag tyckte att det kändes som om jag fick i mig tillräckligt men för att undvika att kommande fredagar blir likadana ska jag i fortsättningen hålla lite koll på vad jag får i mig med hjälp av en app som heter Shape Up.

Förhoppningsvis visar det resultat nästa fredag.

För mycket av det goda??

I morse när jag ställde mig på vågen blev jag rent ut sagt förbannad.

Jag har skött mig hela veckan. 

Jag har inte ätit något onödigt.

Jag har rört på mig varje dag.

Jag har ätit mina grönsaker.

Jag har gått nästan 1.5 mil och jag stått på crosstrainern 80 minuter.

Och jag har gått upp ett kilo.

Say no more.

PS Det goda jag syftar på i rubriken är alltså inte ätbart. Det goda jag syftar på är rörelse. Jag förmodar att det har blivit för lite av det goda som är ätbart. Eller?

Det heter ju trots allt SPORTlov!

Barnen har inte sportat så mycket på sitt lov men jag har varit desto mer aktiv. Och duktig.
Torsdagen fick en gul halvsur gubbe för att jag drack två glas vin när jag hade tjejmiddag här hemma annars är det bara lördagens gubbe som är röd och sur. Och det är OK.

Fyra godkända träningspass och lite annat smått och gott blev det veckan som gick. Jag har faktiskt lite träningsvärk i gäddhänget och det känns ovanligt men bra. Eller ovanligt bra kanske.

Träningsschemat gick åt skogen men det spelar ju  mindre roll.
Veckan som kommer är barnen åter i skolan och det blir lättare att planera.
Schema kommer i morgon.

So far so good

I måndags gick allt som planerat. Inget onödigt i magen och de planerade 30 minuternas crosstraining i tantfart blev 32.

I går sprack planeringen redan på morgonen. Jag hade ställt klockan för att hinna ut på min powerwalk innan jag skulle köra Alice till tandläkaren och sen göra en miljon andra ärenden. Det var alldeles för varmt och skönt i sängen och det snöade alldeles för mycket ute= jag blev kvar under täcket till absolut sista minuten. Dagen försvann i rask takt och först strax efter 20-tiden fick jag en stund över. Därför blev gårdagens planerade powerwalk omvandlad till crosstraining i tantfart i 40 minuter.

Eftersom mina barn inte gör annat än sitter framför sina datorer är så duktiga på att roa sig själv tog jag den där powerwalken i dag istället. Valet stod mellan att halka runt på isbanan till gata här ute eller att plumsa i skogen. Valet föll på skogen och det var stundtals riktigt jobbigt att ta sig fram. 70 minuter var jag ute och nu ska det bli gott med en kopp te och en knäckemacka innan jag tar tag i resten av dagen.

Jag har inte haft flimmer en enda gång sen jag slutade med medicinen i fredags. HÄRLIGT!!

Sportlov!

Denna veckan kommer barnen att få bestämma i stor utsträckning vad som ska hända här hemma.
Därför får det bli lite ändringar i denna veckans träningsschema. Det är inte ens säkert att jag kommer att följa det men tanken är att jag ska kunna stjäla lite tid till mig själv varje dag.

Måndag: Crosstrainer 30 min (tantfart)
Tisdag: Powerwalk 60 min
Onsdag: Crosstrainer 12 min (maxfart) samt mage, rumpa, rygg
Torsdag: Powerwalk 60 min
Fredag: Crosstrainer 12 min (maxfart) samt armar, axlar, bröst
Lördag: Vilodag
Söndag: Crosstrainer 12 min (maxfart) samt mage, rumpa, rygg

Allt utöver blir bonus.

Rapport från vecka 7

Måndag, tisdag och onsdag är klart godkända både vad gäller träning och mat. Den gröna leende gubben är min "idag-har-jag-inte-ätit-något-onyttigt-alls-gubbe".
I torsdags var det ju dags för begravning för min pappa och med den tillhörande minnesstund. Trots att jag inte var direkt sugen slank det ner en liten bit tårta. Det var ju trots allt min favorittårta som serverades. Därför fick det bli en gul halvsur gubbe.
I fredags hade jag flimmer och det blev därför veckans vilodag vad gäller träning. På kvällens hade flimret gett med sig och det var dags för fest med ett gäng härliga arbetskamrater. Det blev en hel del flytande kalorier och lite snacks plockade jag åt mig under kvällens gång. Därav blev det en röd sur gubbe.
Jag sov över hos en väninna  efter vår lilla fest. Så i lördags gick vi på en långpromenad innan Joakim hämtade mig. Varken hon eller jag hade med sig vare sig klocka eller mobil men hon har gått rundan innan och den brukade ta henne ungefär en timme och den var lite mer än 6 km lång. När Joakim hämtade mig hade han barnen med sig och det bestämdes att vi skulle äta lunch på McDonalds. Bästa bakismaten är ju BigMac & Co och därför blev det en röd sur gubbe även denna dag.
I dag söndag har vi firat min systerdotters födelsedag. Återigen fika med tårta och inte kunde jag göra tösabiten besviken genom att inte äta av hennes tårta heller?!? Jag är i skrivande stund fortfarande proppmätt så det lär inte bli någon kvällsmat här inte. Det går kanske på ett ut med tårtan men det får i alla fall bli en gul halvsur gubbe idag.

Så vecka 7 kommer inte att gå till historien som veckan då jag utvecklade en karaktär. Tre bra dagar av sju är absolut INTE godkänt.

Fyra träningspass är dock helt klart godkänt.

I dag gjorde jag både och!!

I dag blev det både vägning och mätning. Båda hade ett negativt resultat. Eller positivt. Beror på hur man ser det!

Vågen visade -0,3 kg.

Måttbandet visade:
Midja - 1 cm
Mage -3 cm
Höfter ± 0 cm
Rumpa ± 0 cm
Höger lår - 1 cm
Vänster lår -0,5 cm
Höger vad - 2 cm
Vänster vad -1 cm

Jag gillar det där måttbandet mer och mer!

I kväll ska jag ut och svira runt lite med ett gäng fina arbetskamrater. Det passar bra med en fest just ikväll eftersom det i dag är (förhoppningsvis) sista dagen någonsin jag äter min hjärtmedicin!

I fredags fick jag min dom

när jag träffade min läkare. Han vågade inte lova att jag är färdigbehandlad, risken finns att jag behöver göra en operation till. Lite positiv vågade han dock vara och han anser att med 70% sannolikhet att jag INTE behöver göra det.
Helt fri från mitt flimmer tror han inte att jag blir och det har jag väl börjat att inse och acceptera. Jag känner av lite flimmer varje kväll och även om det är jobbigt är det ju inte ens i närheten av hur jag hade det innan operationen.
Han tyckte definitivt att det var dags att trycka på lite med träningen och att mitt upplägg med crosstrainern lät jättebra. Högintensiv träning måste jag vänta med i minst ett halvår så det där med att springa milen i år kan jag ju bara glömma ;-)
Gymkortet får vänta tills nästa år men lite styrketräning hemma var helt OK.

Härligt att det börjar hända lite grejer. Jag har gjort ett litet träningsschema för veckan och så ska jag börja föra matdagbok. Inte så detaljerat men på något vis redovisa hur jag skött min kost. Jag har för mig att Olga Rönnberg hade något upplägg för det där. Det är ju svårare att synda om jag måste stå till svars för er!
Jag kommer dock att ge mig dispens att synda lite EN dag i veckan och det kommer troligtvis att bli lördagar. Synden ska såklart ske inom rimliga gränser men jag måste få känna att EN dag i veckan kan jag äta vad jag vill.

Så veckan som kommer ser min träning ut så här:

Måndag:
Crosstrainer 11 min
Mage, rygg,rumpa
Powerwalk 30-60 min

Tisdag:
Powerwalk 60 min

Onsdag:
Crosstrainer 11 min
Armar, axlar, bröst
Powerwalk 30-60 min

Torsdag:
Powerwalk 60 min

Fredag:
Crosstrainer 11 min
Mage, rumpa, rygg
Powerwalk 30-60 min

Lördag:
Vilodag (för jag kommer nog att vara lite hängig efter fredagens fest med härliga kollegor!)

Söndag:
Powerwalk 60 min

Förra veckan räknar jag till fyra träningspass, alla i form av powerwalks på minst 60 minuter.

Vägning ersatt med mätning.

Efter lite rotande i lådor hittade jag min gamla träningskalender från 2011 och med den lite aktuella siffror och mått för det året.

Jag gör väl en liten käck tabell så att ni kan jämföra min uppgång och min påbörjade nedgång.

På dagens rad lägger jag till lite nya mått att jämföra med i fortsättningen. Alla mått är i cm. Men det fattade ni.

Juli 2011                            23/11-12                              Idag

Midja 70.5                          79                                        Midja 75

Mage 80,5                           96                                        Mage 90

Höfter 90,5                          99                                        Höfter 97

Höger lår 55                        62                                        Höger lår 61

Vänster lår 54                      61                                        Vänster lår 59,5

                                                                                              samt

                                                                                         Rumpa 101,5

                                                                                         Höger vad 37,5

                                                                                         Vänster vad 38

Bara för att jag är så jäkla snäll bjuder jag på bilder oxå för att ni ska få se vilken skillnad 6 månaders godisätande i kombination med sängläge åstadkommer. 

November 2012 74 kg

Juli 2011 61,4 kg

     

När jag tänker tillbaka till 2011 var jag med all säkerhet inte nöjd med hur jag såg ut då. Nu när jag ser bilden inser jag att jag var ganska fin. Definitivt ganska fin för att vara en 37-årig kvinna som fött tre barn.  Lite mer muskler här och där hade inte skadat men överlag ganska fin. Så får man väl inte säga här i Sverige men det gör jag ändå. Vill ni hålla med går det bra. Vill ni inte hålla med - var tysta.

Varför kan inte broccoli vara lika gott som godis eller Det där var väl riktigt onödigt i alla fall??

När jag ätit min nyttiga lunch i form av en vegetarisk lasagne blev jag akut godissugen och innan jag visste ordet av hade jag tryckt i mig 120 g Smarties som jag sköljde ner med en burk Pepsi!
Jag är inte så superstrikt med mitt matintag men det där var totalt onödigt.
Jag vet inte ens om det vara så jäkla gott. Egentligen.
Tur i alla fall att jag var ute på en 60 minuters powerwalk i morse.
Det går kanske nästan på ett ut.

I vilket fall som helst har jag bestämt mig för att jag inte ska väga mig varje fredag i fortsättningen. Om jag bortser från dagens synder har jag skött mig ganska så exemplariskt på sistone och jag börjar definitivt märka av på mina kläder att jag minskar i omfång. Men det syns inte på vågen.
Därför ska jag göra som alla förstå-sig-påare säger - jag ska börja mäta mig istället och så plockar jag fram vågen en gång i månaden istället för att ge kroppen chans att visa resultat.

Jag vet att jag har några gamla måttuppgifter någonstans och jag mätte in mig när jag började min viktresa i november. De ska jag leta upp idag och så återkommer jag med några lysande (??) resultat i morgon.

Nya tag!

Jag vet att min pappa skulle vilja att jag fortsatte mitt liv som vanligt så nu ska jag försöka rycka upp mig och ta tag i situationen igen.
Jag ska till min läkare på fredag och då får jag resultat av prover och röntgenbilderna från förra veckan.

Ikväll provade jag att öka tempot lite på crosstrainern och det gick riktigt bra.
Jag körde så fort jag kunde i 10 minuter. Jag fick en rejäl pulsökning á lá naturell för första gången på 9 månader och det kändes helt OK. Det kändes som om jag hade orkat lite till men jag går ut lite försiktigt. Jag ska försöka köra ett 10-minuterspass varje dag denna veckan. Sen kör jag 5 dagar i veckan och ökar 1 minut i veckan tills jag återfår lite av min kondis.
Jag ska köpa hem några kettlebells tänkte jag så att jag kan köra lite styrka här hemma. Gymet får vänta ett tag till. Det kommer ju inte att bli så många pass nu i början.
Jag är så supertaggad för att börja träna på allvar och filar för fullt på lite program som lämpar sig för hemmaträning. Om jag får grönt kort av läkaren på fredag kommer jag att dra igång så smått med lite styrketräning nästa vecka.

När livet ställs på ända

måste man ibland ta en paus. Mer om det kan ni läsa om ni trycker här.

Veckans dagliga utmaning

blir att sitta 90° mot en vägg i 30 sekunder. Eller längre. Jag får se hur det känns.

Veckan som gått jobbade jag ganska mycket men jag hann med tre träningspass som planerat.
Alla tre avverkades på crosstrainern.
Jag glömde min telefon på jobbet igår kväll och orkar inte hålla på och mecka med den vanliga kameran så det blir ingen bild på min träningskalender.

I morgon ska jag på återbesök i Lund och göra en magnetröntgen på hjärtat. Jag försöker att ha ett öppet sinne och inte förvänta mig någonting gällande resultatet. Varken positivt eller negativt. Tyvärr har jag en gnagande oroskänsla av att det inte kommer att bli ett positivt besked. Jag känner min kropp och mitt hjärta ganska bra vid det här laget.

Som jag skrivit innan behöver mer än 50% göra ytterligare en operation för att bli helt symptomfria och jag är rädd för att jag kommer att vara en av dem. Jag har dock kollat upp en del alternativa metoder som jag kommer att prova först innan jag lägger mig på ett operationsbord igen.

Men jag ska inte måla fan på väggen riktigt än......

Uppdatering: Efter 15 sekunder skrek mina ben efter nåd. De skrek helt förgäves.

Vägning inställd

på grund av besök från Tant Röd. 
Varje gång hon kommer har hon den fula ovanan att ta med sig några liter vatten som hon pytsar ut lite här och där trots att jag redan har vatten så att det räcker och blir över.
Jag tror dock inte att hon egentligen trivs hos mig längre eftersom jag det senaste halvåret har ätit kopiösa mängder blodförtunnande medicin. De två kommer inte alls överens men hon envisas med sina regelbundna besök en gång i månaden.

Så därför ger jag mig själv dispens en vecka. Det ger mig även lite extra tid att jobba av allt gott jag åt igår på vår grannfruträff. För inte nog med att Tant Röd släpar med sig massa vatten - hon ställer en massa orimliga krav på god mat oxå. Och choklad. Riktigt besvärlig är hon.......

Jag lyssnar ALLTID på mina läsare!

Helena har önskat några gånger att jag ska lägga ut en videosnutt så att hon får se och höra mig live.
Därför bad jag sambon filma mig igår när jag gjorde lite magövningar.
Ja, jag vet. Vårt sovrum ser ut som ett hotellrum......

Jag har förstått att Helena är lite rädd för att hon inte ska förstå vad jag säger. Uppenbarligen tror hon att skånska är nån slags rotvälska??
Därför pratar jag engelska i denna videon.
Med rotvälsk brytning.





(För nya läsare som inte har fattat mig och min humor än måste jag kanske (??) berätta att det såklart inte är jag i ovanstående video. Däremot tänker jag prova på att göra denna lilla workout någon gång. I nästa liv eller så!)

Veckan som gått

I måndags morse provade jag att göra något som jag inte kunnat göra på flera år. Jag tränade innan frukost. De få gånger jag försökt att göra det har varit katastrofala med hjärtklappning och svimningskänslor som följd. Eftersom jag inte visste då att jag hade ett hjärtfel trodde jag att jag helt enkelt inte var gjord för att träna på morgonen.

Med tanke på att det var första försöket vågade jag bara stå på crosstrainern i 20 minuter och det kändes jättebra. Så framöver kommer jag absolut att träna på morgonen någon gång i veckan. Jag gillar känslan av att ha klarat av mitt träningspass redan innan frukost och på så sätt få en toppenstart på dagen.

För övrigt har veckan sett ut så här:

och totalt blev det 4 pass.
Som ni ser hade jag flimmer torsdag och fredag. Min läkare har sagt att ibland går det att bryta flimret med fysisk ansträngning så när jag fick nog i fredags så masade jag mig upp på min crosstrainer. Det tog emot till en början och svetten rann längs hela kroppen redan efter en minut. Jag orkade 18 minuter sen var jag tvungen att sluta. Om det var ansträngningen eller något annat vet jag inte men slutade flimra gjorde det i alla fall. Bra att veta om jag skulle få flimmer fler gånger. Vilket jag hoppas att jag I N T E ska.

Det är mycket prat om plankan runt om på olika bloggar så det blir veckans utmaning.
Eftersom jag är otränad börjar jag med att stå i planka 30 sekunder om dagen.
Du hänger väl på??

Upp och ner, ner och upp....

Och idag gick jag ner igen. Vågen stannade i dag på 70.2 och det är en minskning med hela 2.2 kg sen förra fredagen. Som en följd av detta kan jag nu knäppa mina arbetsbyxor OCH andas. OCH sitta ner!

Jag mår inget vidare idag. Redan igår började hjärtat att spöka runt i bröstet och det håller fortfarande på.
Innan ni skakar på huvudet och tycker att jag får skylla mig själv, att det är klart att jag skulle få återfall när jag är så aktiv - läs nedanstående rader som är klippta från 1177`s hemsida.

"Man kan minska risken för förmaksflimmer genom att inte röka eller snusa, dricka måttligt med alkohol och kaffe, börja motionera regelbundet och undvika skadlig stress. Ofta kommer dock attackerna med förmaksflimmer utan att man kan påverka det. För många är det omöjligt att påverka attackerna med förmaksflimmer. De kan till exempel börja när man sover."

Veckan som gått har jag inte rökt och snusat, jag har varken druckit alkohol eller kaffe, jag har motionerat regelbundet och jag har inte stressat överhuvudtaget. Inte medvetet i alla fall. Jag har tagit det jättelugnt på jobbet. Tro mig, jag kan inte göra annat. Mina underbara arbetskamrater har alla ögonen på mig och drar sig inte för att ta mig i örat om de tycker att jag gör något jag inte borde. Det enda jag kan tänka mig är att jag undermedvetet blir stressad av alla intryck som följer med att jobba på en stormarknad. Alla pip från diverse maskiner, skrikande bebisar, kundvagnar, barn som på något magiskt vis alltid hittar den där pinnen som för ett förfärligt oväsen om man sparkar på den, ringande telefoner med mera med mera. Jag har ju haft det väldigt lugnt de senaste månaderna så det är ju verkligen en kontrast.
Men jag är ledig nu i tre dagar så jag hoppas att jag återhämtar mig under dagen så att jag kan njuta av min lediga helg.

Jag gillar verkligen

att cykla men jag tror att jag väntar ett tag till i alla fall.......

I dag hade jag tänkt att cykla en runda men med tanke på det här

tror jag att jag ställer mig på crosstrainern i stället.

Just nu går det riktigt bra

och denna veckan har jag gjort inte mindre än fem träningspass!

I måndags roade jag barn som var i absolut behov att börja skolan igen och hann bara med att stå på crosstrainern i 20 minuter. Så det räknas inte.
I tisdags jobbade jag några timmar innan jag först åt lunch med en väninna för att sen lata mig i hennes soffa hela eftermiddagen. På kvällen var vi på tjejträff och då blev endast magmusklerna tränade av alla härliga skratt. Detta räknas inte heller.
I onsdags började då äntligen barnen i skolan och jag hann med både en powerwalk på 38 minuter och att stå på crosstrainern i 33 minuter=ett pass.
I torsdags traskade jag samma promenad men ökade på tiden på crosstrainern med en minut=ett pass.
I fredags var det riktigt skönt ute och jag gick på en riktigt lång härlig powerwalk. RunkePer jobbade oavbrutet i 72 minuter=ett pass.
I går var det kallt och blåsigt så då ställde jag mig på crosstrainern igen. Med senaste säsongen av amerikanska Biggest Loser som sällskap blev jag ståendes där i 38 minuter=ett pass.
I dag lockade jag med mig hela familjen ner till havet. En rask promenad på knappt 75 minuter=ett pass.

Som ni ser passade vi på att ta ett dopp i havet oxå. Kallbad är ju nyttigt säger de.
Eller så gick vi ut på bryggan och vände.
Vad tror du?

Det tar emot

att erkänna det men rätt ska vara rätt.
I morse ställde jag mig på vågen för första gången sen innan jul.
Med facit i hand var det ju dumt att börja min lilla viktresa innan jul, nyår och födelsedag var avklarat men det är ju lätt att vara efterklok.
Jag har gått upp 1.3 kg sen jag senast vägde mig och får alltså dra av det på min lilla söta mätare vilket innebär att jag nästan är tillbaka där jag startade......
Fast jag hade minskat 3 cm i midjan och 1 cm runt höfterna. Alltid något.
Men nu är det inga speciella högtider eller födelsedagar på väldigt länge så nu har jag I N G A bortförklaringar att ta till.

Min träning sköter jag dock exemplariskt om jag får säga det själv. Jag mår nästan oförskämt bra och har inte haft något flimmer alls denna veckan. Lite oroligt har hjärtat varit någon kväll men det har gått över snabbt.

Jag vet att det är många runt mig som är oroliga för att jag tar i för mycket men det gör jag inte. Jag känner min kropp och jag märker direkt om jag orkar eller inte. Jag kan inte vila mig i form efter mina operationer, jag måste träna mig i form. Tro mig, jag kommer inte att göra något dumt. Jag om någon vet vad jag inte vill tillbaka till.....

Så om ni tycker att jag går ut för hårt - det gör jag inte.

Om ni tycker att jag är bra - det är jag.

I alla fall på att träna.

Inte lika mycket på att gå ner i vikt....

Tillbaka i Ystad

och fyra träningspass avklarade.

I mitten på veckan slutförde jag förra årets utmaning och såvida ingen har hemskt mycket emot det anser jag mig vara godkänd på den trots att målgången blev en vecka försenad.

Frånsett en liten flimmerperiod igår kväll har jag mått väldigt bra hela veckan och har varit ganska aktiv.
I min fina träningskalender skriver jag ner allt jag gör och markerar de aktiviteter som räknas som ett träningspass.

Denna veckan blev det en powerwalk på 62 minuter, två 30-minuterspass på crosstrainern och 41 minuters cykling.
Jag ska på magnetröntgen av hjärtat i Lund i slutet på månaden. Innan dess vågar jag inte skaffa något gymkort.
På fredag kommer jag att ta tag i vägningen igen. Nu får det vara sluttramsat med godsakerna. Jag ska bara äta upp resten av dagens födelsedagstårta först......

Nya överraskningar

får jag varje dag!
Och inte vilka överraskningar som helst.
Jag får träningsvärksöverraskningar!
Efter nyårsaftonens TV-spelsturnering fick jag träningsvärk i axlarna.
Efter nyårsdagens långpromenad fick jag träningsvärk i benen.
Efter 2 dagars situpsande fick jag träningsvärk i magen.
I kväll cyklade jag upp till byn för att möta dottern som varit hos en kompis.
Undrar vad jag får för överraskning u morgon??

Jag är uppe

och igång!!
Årets första träningspass är avklarat

och det känns riktigt bra i både kropp och hjärta.

Jag har faktiskt lite träningsvärk i dag efter gårdagens TV-spelsturnering. Vi tävlade i olika grenar på ungarnas Kinect och tydligen använde jag några muskler som jag inte använt sen förra gången vi turnerade. Det känns jättebra - det var ju väldigt länge sen jag hade träningsvärk nånstans.......

Som jag nämnde för ett tag sen ska jag utöver den stora utmaningen - att träna 122 pass i år - ha små miniutmaningar varje vecka. Jag tar tacksamt emot tips på sådana!!
Jag går ute lite lugnt och denna veckas utmaning kommer att vara att göra 100 situps om dagen. I ett svep.

Nu ska vi snart bänka oss i TV-soffan för att titta på Ivanhoe. Jag hoppas att han tar sitt förnuft tillfånga i år och väljer Rebecka i stället ♥