för någon styrketräning blir det då definitivt inte.
10 ynka små minuter ledde till X antal timmar flimmer.
X antal skriver jag för att det har inte slutat än.
Men hur dåligt jag än mår när jag har flimmer mår jag ännu sämre vid tanken på att jag aldrig ska kunna träna igen.
Jag blir gråtfärdig när jag tänker på att jag kanske aldrig igen kommer att få njuta av känslan som infinner sig efter ett riktigt hårt träningspass.
Fast jag ska inte måla fan på väggen än. Jag får väl ha lite is i magen och prova igen i höst.
Det var ju trots allt till hösten min läkare sa att jag kunde börja med högintensiv träning och även om jag inte tog i så hårt var det kanske högintensivt för mitt hjärta.
En av mina arbetskamrater hade en intressant teori igår när vi pratade om att jag hade flimmer.
Jag tyckte att det var konstigt att jag orkade cykla till jobbet vilket tar nästan 1 timme utan problem men 10 minuters styrketräning funkar inte.
Hon trodde att eftersom jag har armarna under hjärtat när jag cyklar är det inte lika ansträngande som att styrketräna då jag har armarna ovanför hjärtat.
En annan av mina underbara kollegor resonerade som så att det är en större ansträngning för hjärtat att pumpa blod till styrketränande muskler än till cyklande ben.
Vilken tur att mina vänner har förmåga att komma med vettiga teorier när jag själv bara ser nattsvart på situationen!
Fler vettiga teorier kan lämnas nedan!
Så trist för dig att hjärtat inte fixar högintensiv träning än, förstår din nattsvärta...
SvaraRaderaOch så bra jobbarkompisar du har! Det där med armarnas position över hjärtat, har jag hört även från andra håll.
Några fler vettiga teorier har jag tyvärr inte, men en styrkekram får du!