Det tar emot

att erkänna det men rätt ska vara rätt.
I morse ställde jag mig på vågen för första gången sen innan jul.
Med facit i hand var det ju dumt att börja min lilla viktresa innan jul, nyår och födelsedag var avklarat men det är ju lätt att vara efterklok.
Jag har gått upp 1.3 kg sen jag senast vägde mig och får alltså dra av det på min lilla söta mätare vilket innebär att jag nästan är tillbaka där jag startade......
Fast jag hade minskat 3 cm i midjan och 1 cm runt höfterna. Alltid något.
Men nu är det inga speciella högtider eller födelsedagar på väldigt länge så nu har jag I N G A bortförklaringar att ta till.

Min träning sköter jag dock exemplariskt om jag får säga det själv. Jag mår nästan oförskämt bra och har inte haft något flimmer alls denna veckan. Lite oroligt har hjärtat varit någon kväll men det har gått över snabbt.

Jag vet att det är många runt mig som är oroliga för att jag tar i för mycket men det gör jag inte. Jag känner min kropp och jag märker direkt om jag orkar eller inte. Jag kan inte vila mig i form efter mina operationer, jag måste träna mig i form. Tro mig, jag kommer inte att göra något dumt. Jag om någon vet vad jag inte vill tillbaka till.....

Så om ni tycker att jag går ut för hårt - det gör jag inte.

Om ni tycker att jag är bra - det är jag.

I alla fall på att träna.

Inte lika mycket på att gå ner i vikt....