Och idag gick jag ner igen. Vågen stannade i dag på 70.2 och det är en minskning med hela 2.2 kg sen förra fredagen. Som en följd av detta kan jag nu knäppa mina arbetsbyxor OCH andas. OCH sitta ner!
Jag mår inget vidare idag. Redan igår började hjärtat att spöka runt i bröstet och det håller fortfarande på.
Innan ni skakar på huvudet och tycker att jag får skylla mig själv, att det är klart att jag skulle få återfall när jag är så aktiv - läs nedanstående rader som är klippta från 1177`s hemsida.
"Man kan minska risken för förmaksflimmer genom att inte röka eller snusa, dricka måttligt med alkohol och kaffe, börja motionera regelbundet och undvika skadlig stress. Ofta kommer dock attackerna med förmaksflimmer utan att man kan påverka det. För många är det omöjligt att påverka attackerna med förmaksflimmer. De kan till exempel börja när man sover."
Veckan som gått har jag inte rökt och snusat, jag har varken druckit alkohol eller kaffe, jag har motionerat regelbundet och jag har inte stressat överhuvudtaget. Inte medvetet i alla fall. Jag har tagit det jättelugnt på jobbet. Tro mig, jag kan inte göra annat. Mina underbara arbetskamrater har alla ögonen på mig och drar sig inte för att ta mig i örat om de tycker att jag gör något jag inte borde. Det enda jag kan tänka mig är att jag undermedvetet blir stressad av alla intryck som följer med att jobba på en stormarknad. Alla pip från diverse maskiner, skrikande bebisar, kundvagnar, barn som på något magiskt vis alltid hittar den där pinnen som för ett förfärligt oväsen om man sparkar på den, ringande telefoner med mera med mera. Jag har ju haft det väldigt lugnt de senaste månaderna så det är ju verkligen en kontrast.
Men jag är ledig nu i tre dagar så jag hoppas att jag återhämtar mig under dagen så att jag kan njuta av min lediga helg.
Wow, vad härligt att du fortsätter neråt på viktkurvan. Hihi, inte som då man hade småbarn och sprang på BVC och ville att barnen skulle öka i vikt varje vecka inte, hihi. Trist att förmaksflimret spökar. Hoppas det bara blir kortvarigt och är övergående. Kram Milla. Ha en fin helg!
SvaraRaderaTa ingen skuld på dig för flimret, hjärtat är som det är, så länge du mår bra av att hålla igång trots bakslag så tror jag att också hjärtat hänger med så småningom. Annars är din omedvetna stressteori nog sanningen överensstämmande.
SvaraRaderaGrattis till resultatet! :-)
Du känner nog allra bäst själv vad du orkar och hur mycket! Misstänker att du inte vill något annat än att bli helt frisk så varför skulle du utmana det ödet?! Fortsätt som du gör och njut av att kunna jobba igen. Och att vågen är på din sida ;)
SvaraRaderaOch tack för att vi får följa dig på din resa!
Gabriella i Sydafrika
Det begriper väl vem som helst att du inte gör något för att riskera din hälsa?!
SvaraRaderaJag tycker att du är grym som vågar lämna ut dig så här! Heja dig!
Du nämnde inte ALLA droger.:) Inga andra skelett i garderoben? :)
SvaraRaderaI rusningstrafik måste det vara jättetufft att jobba i en stormarknad. Jag tror på din egen analys. Jag tycker det räcker med den där timmen som kund. Jag har blivit impad av hur duktig du varit när jag läst din blogg. Läser att du och jag väger exakt lika mycket just nu. Jag vill under det magiska sjuttiostrecket. Nu skyller jag på julen. Förra årets jul :)
Trevlig helg. Hoppas att det rättar till sig för dig så du kan njuta av dina tre lediga dagar.