Hur svårt kan det vara

att släppa schemat för nästa termin??

Jag har fått nytt schema på jobbet som jag är jättenöjd med. En lagom blandning av dag och kvällspass som ger mig mycket egentid OCH mycket tid med familjen. Kan inte bli bättre.

Jag har snokat genom stadens gym och eftersom det bara finns ett som har pass på dagtid blir det Friskis och Svettis som får den stora äran att ha mig som medlem. Det där med att styrketräna är typ det tråkigaste jag vet - jag vill gå på pass.

Tanken är ju att planera in pass på de dagar jag är ledig eller jobbar kväll. Jag vill inte åka in och träna de kvällar jag är ledig. Då vill jag vara hemma med familjen.

Vårschemat börjar gälla den 7/1 så man kan ju tycka att det är hög tid att släppa det nu.

Visst?

Den som tittar in här

i tron om att läsa hur mycket vikt jag gått ner denna veckan kan vända på klacken igen.

För det första är Tant Röd på besök och det innebär minst 1 kilos påslag i bara vätska.
För det andra har det varit jul och det innebär minst 1 kilos påslag i godis.
För det tredje har jag varit sjuk hela veckan och knappt orkat gå utanför dörren än mindre spänna en muskel. Eller två.
Så för att inte deppa ihop totalt och dessutom behöva nolla mätaren struntade jag helt enkelt i att ställa mig på vågen i morse och skjuter således upp vägning och mätning till nästa fredag.
Eller kanske nästa igen med tanke på att det är nyår OCH födelsedag nästa vecka........

Jag är så laddad!!!!

 Fy Fabian vad jag är laddad för att börja träna!!!
Jag är så laddad att jag har skaffat en träningskalender!!
Eller ja, om sanningen ska fram fick jag en kalender av min syster som hade en till övers och så fixade jag den lite så att det blev en träningkalender.

Än så länge ser den ut såhär

men sinom tid kommer den att se annorlunda ut!

Genast blev det en till

utmaning 2013.

Anne med e har nämligen fnulat till en så bra utmaning att jag bara var tvungen att haka på!!
Hon ska börja träna efter 10 års uppehåll pga sjukdom och har som mål att träna 120 pass år 2013.
Nu har jag ju inte haft 10 års uppehåll - snarare 10 månader men jag tänker ändå haka på.
Det går ju dessutom alldeles utmärkt att kombinera med min 100 000 steg/vecka-utmaning. All form av träning går ju att omräkna i steg så det blir en väldigt bra kombo.

Vad som räknas som ett träningspass är ju upp till det egna samvetet. Jag kommer att räkna raska promenader på över en timme som ett pass. När tiden kommer att jag kan börja cykla till jobbet vilket tar 45 minuter kommer det att räknas som ett pass (vilket då innebär att jag gör två pass på en dag eftersom jag måste cykla hem igen X antal timmar senare). Crosstrainer i minst 30 minuter kommer att räknas som ett pass. Så fort jag får klartecken av min läkare ska jag införskaffa ett nytt gymkort och då kommer det ju att bli "riktiga" träningspass några gånger i veckan.

Anne med e har ett mål med sin träning. Vill du se vilket det är får du kika in hos henne.
Jag har oxå ett mål med min träning.
Mitt mål är att springa milen.
Jag har aldrig någonsin sprungit en mil innan.
Mest efter killar.

Men just nu är mitt mål att bli frisk.

Så mycket bättre

kommer jag förhoppningvis att må i morgon.

Men jag tror att jag behöver göra upp någon sorts medicinschema!
Penicillinet ska jag ta tre gånger om dagen. Helst på fastande mage.
Min hjärtmedicin ska jag ta två gånger om dagen. I samband med mat.
Mina Waran ska jag ta på kvällen. Allra helst vid samma tidpunkt varje kväll.

Det får nog bli ett gäng påminnelser i mobilen för att vara på den säkra sidan!



Helena!! Klippet nedan är till dig! Fast ni andra får såklart oxå titta om ni vill!




Och ett varmt välkommen till min nya följare Life Sucks!

Jag ger upp!

Jag kommer inte att hinna fram till Ystad innan nyårsafton. Som löken på laxen, grädde på moset, pricken över i och allt sånt har jag nämligen fått halsfluss!!
Så nu lägger jag ner för i år.
Jag ger upp.
11 stackars mil har jag kvar att gå och hade jag bara fått vara frisk denna sista vecka på året hade jag lätt klarat det.
Till mitt försvar vill jag säga att det tog två hjärtoperationer och en halsfluss för att besegra mig så jag känner mig inte som en förlorare trots att jag nu blir tvingad att kasta in handduken.

Jag kommer såklart att avsluta det jag påbörjat och jag kommer att meddela er när jag traskar in i Ystad.

Nu är jag på jakt efter nya utmaningar. Så fort mina krafter återvänder kommer jag att börja med veckans utmaning. Det kommer att vara något litet som jag ska göra varje dag. Typ 100 situps om dagen, plankan 1 minut om dagen, 100 tåhävningar om dagen osv.

Kom väldigt gärna med förslag. Det kan bli svårt att själv komma på 52 mini-utmaningar.

Som stor utmaning siktar jag på att gå 100 000 steg/vecka 2013.

Nu ska jag åka till farbror doktorn och få lite medicin.

God fortsättning!!

Nu är jag på banan igen!

Fram till i onsdags har jag ju mått väldigt bra och kommit ut på mina promenader varje dag.
Det visade sig oxå i dag på vågen då jag gått ner 0,6 kg denna veckan.
Tyvärr har jag ju haft flimmer sen i onsdags så det har inte blivit av att jag rört mig så mycket sen dess. Men det känns som om det är på väg att släppa så jag hoppas komma ut på en promenad senare i dag.
Kommande vecka blir det till att försöka att inte frossa loss totalt bara för att det är jul. Såklart kommer jag att unna mig av både mat och godsaker men det får ju inte gå till överdrift.

Motto till nästa fredag: Det spelar inte så stor roll vad du äter mellan jul och nyår. Det viktiga är vad                                 du äter mellan nyår och jul.

Nu vet jag ju att den funkar i alla fall....

Nu har jag mått bra i väldigt många dagar och alla ni som ätit medicin någon gång vet hur lätt det kan vara att glömma den när man mår bra.
Så i morse gjorde jag misstaget att glömma min hjärtmedicin så nu ligger jag pall i sängen med värsta flimret.
Så himla snöpligt att få återfall nu när jag äntligen kommit igång på allvar med mina promenader och crosstraining.
Fast i ärlighetens namn vet jag inte om det är den glömda medicinens fel att jag har flimmer. Min läkare har ju upplyst mig om att jag hjärtat kan bråka en hel del i upp till 6 veckor efter operationen och det är ju inte ens fyra veckor sen min.
Vad det än beror på är det väldigt jobbigt. Jag har supersvårt för att inte deppa ihop alldeles när jag mår så här. Jag målar upp värsta tänkbara scenario. Att operationen är misslyckad, att jag kommer att behöva göra en till, att jag aldrig kommer att må bra osv osv.
Snart måste jag ta mig ur sängen för att åka till tandläkaren med sonen. Tanken är att jag ska orka handla när han är där men jag får väl se hur det blir med det.

En helg fylld av aktiviteter har kommit

och gått.
I lördags fick sambon ett ryck och började tömma förrådet. Rädd som jag var för att han skulle slänga något som jag ville behålla var jag tvungen att hjälpa till så gott jag kunde. Det gick över förväntan och jag fick upp ögonen för att jag kanske orkar mer än vad jag tror.
Jag är fortfarande rädd för att jag ska ta i för mycket men jag ska försöka vara lite aktivare här hemma än vad jag varit fram till nu.
Tanken är ju att jag ska börja jobba halvtid efter nyår och därför måste jag ju våga tänja lite på gränserna och se hur mycket jag orkar.
Min kondition har försämrats drastiskt av att vara i stillhet så många månader som jag varit så jag har en del att jobba med.
Därför ska jag börja att öka på mina promenader lite och köra lite försiktigt på crosstrainern varje dag. Jag snackar alltså lägsta hastighet och motstånd.
Det är jättesvårt att veta hur det kommer att kännas att börja jobba. Jag känner mig ju ganska pigg nu men jag kan ju gå och sätta mig när jag vill och det går absolut inte att jämföra en arbetsplats med att gå hemma och drälla.

I dag har jag varit ute och gått två rundor. En i förmiddags när barnen var i skolan. Då gick jag lite mer än 6 km på 70 minuter. I eftermiddags tog jag och yngsta dottern en liten runda när hon kom hem från skolan. Däremellan stod jag 20 minuter på min crosstrainer. Än så länge känns det bra men jag får väl se hur mycket hjärtat kommer att böka runt i kväll. Det brukar bråka lite på kvällarna men om det inte blir värre ikväll vet jag att jag inte tagit i för mycket.

För att kompensera gårdagens intag av julgodis blev det rena rama hälsolunchen idag.
Keso, en burk tonfisk och broccoli. Jag är fortfarande mätt 5 timmar senare!

Vilken tur

att jag filade hälarna och rakade benen i onsdags!!!
Annars hade jag nog gått U P P i vikt denna veckan!
Vågen står nämligen på exakt samma i dag som den gjorde förra fredagen.
Det kan ha något att göra med att vi hade gäster i lördags och jag skickade i mig några hekto lösgodis och 1½ liter cola.
Och med att jag var hos en väninna i tisdags och åt både mycket och god mat.
Jag beundrar alla som kan tacka nej till alla frestelser när de är bortbjudna eller har gäster.
Jag är inte där än.
Jag kan inte det.
Det är alldeles för gott.
Och så är jag ju inte överviktig så att det är farligt för min hälsa.
Hade jag varit så överviktig hoppas jag att jag hade haft karaktär nog att tacka nej.
Jag börjar fundera på om jag planerade in den här viktresan lite tokigt.
December är ju en månad fylld av massa äta-gott-tillfällen.
Fast ju mer jag kommer igång med fler och längre promenader hoppas jag att kan i alla fall hålla vikten i december.

Jag är ju inte helt galen!!

Jag är bara väldigt envis och har en stark vilja.
Helena och Shamrock undrade vad min läkare säger om mina planer att fullfölja min virtuella promenad mellan Ystad och Haparanda.
Just det säger han inte så mycket om eftersom han inte ens vet om den men annars säger han att jag får göra så mycket jag orkar. Jag får inte ut och springa och det vill jag inte heller. Det är idag -22° ute - inget springväder. Jag får inte cykla och det vill jag inte heller göra i denna kylan. Jag får heller inte styrketräna och lämpligt nog vill jag inte det heller. Jag har inget gymkort för tillfället av förklarliga skäl.
MEN!!!
Promenera får jag göra dygnet runt om jag känner att jag orkar. Det är ju väldigt svårt för min läkare att veta hur jag mår så han litar på att jag använder mitt sunda förnuft och att jag lyssnar på min kropp. Speciellt hjärtat. Såklart.

I går var jag och en väninna ute på en långpromenad och det gick bra. Vi gick en timme och det enda var att jag behövde dra ner på hennes tempo emellanåt. Jag orkar gå länge men inte så fort.
Om jag inte fryser till is är tanken att jag ska gå ner till havet i dag. Det tar 25 minuter så det blir en lagom runda.

Nu får jag öka takten lite

om jag ska hinna till Ystad innan den första januari.
Jag vet att det är OK om jag inte hinner men jag VILL hinna.
Jag vet att jag har en otroligt bra ursäkt om jag inte går 3120 km i år av alla år när jag genomgått två hjärtoperationer och legat några veckor på sjukhus men jag VILL hinna.
Jag har bara 228 km kvar att gå i år för att nå mitt mål och om jag delar upp det på årets återstående dagar motsvarar det 12 km per dag. I steg innebär det lite mer än 15 000 steg per dag.
Tufft men inte omöjligt om jag får må bra.
Och jag sa väl att jag verkligen VILL klara det va?

Snöskottning och crosstraining

I dag har jag mått riktigt bra och tur var väl det för jag var tvungen att ge mig ut en vända och skotta lite snö. Joakim skottade i morse innan han stack till jobbet men i den takten det har snöat och blåst såg det likadant ut efter en timme.

Någon promenad var dock inte att tänka på, det räckte med en halvtimmen jag var ute och skottade. Därför ställde jag mig på min kära crosstrainer i stället. Jag ställde in på det lägsta motståndet och tog det väldigt lugnt. Efter en kvart kände jag mig nöjd. Och trött.

I kväll lugnade det ner sig betydligt vädermässigt och det blev en halvtimmes promenad medans Alice var på genrep inför onsdagens dansuppvisning.

Nästan hela veckan

har jag dragits med rethosta och halsont. Det bryter aldrig ut till någon riktig förkylning men den försvinner å andra sidan inte heller.

Jag legat lugnt med promenaderna sen i torsdags men det har inte gjort någon som helst skillnad. 

Är det inte det ena så är det det andra.......

Då var det fredag

och dags att ställa sig på vågen och det visar sig att jag är en naturbegåvning på det här med att gå ner i vikt. Veckan som gått har flutit på utan missöden, jag är inte ens sugen på godis. Mycket märkligt.....
Mina promenader har gjort sitt till för denna veckan stod vågen på -1.6!! Det är nästan lite för mycket att gå ner på en vecka men jag vet inte vad jag skulle gjort annorlunda. Jag har ätit tre ordentliga mål mat, två ordentliga mellanmål och några frukter varje dag.

Igår hade jag en hel del flimmer så det blev inte ens en promenad. Jag storhandlade på förmiddagen och det räckte som motion! Även i dag har jag en hel del flimmer men jag får väl se hur jag mår framåt dagen. Det är så vackert ute med all snö så jag hoppas att jag orkar gå ut en liten runda i alla fall.

Skam den som ger sig

När jag vaknade i morse hade jag ont i halsen och var lite hostig. Men inte värre än att jag kunde bylta på mig några lager kläder och gå ut på mina promenader i alla fall.
I dag har det blivit tre stycken och sammanlagt har jag varit i rörelse 110 minuter.
Jag känner att hjärtat stökar runt lite nu när jag ligger still men inte värre än att jag kan nonchalera det.
Måtte jag inte bli ordentligt förkyld nu när jag äntligen är på G........

Ännu en dag

har kommit och gått. Inte heller i dag har jag känt av något flimmer.

Jag har varit ute på promenad sammanlagt 70 minuter i dag och det känns otroligt skönt att vara igång. Jag vågar inte gå för långa rundor i taget, det blir hellre 2-3 st lite kortare. Inte heller vågar jag gå för fort men det går ju inte i snigelfart heller.

Jag ser väldigt mycket fram emot att få ta min crosstrainer i besittning men det får nog vänta ett tag.....

Zumba, spinning och core är andra träningsformer som står högt på önskelistan just nu.

Den dagen den sorgen

Idag när jag var på blodcentralen för att ta blodprov passade jag på att gå inom min läkares kontor för en pratstund.
Han blev glatt överraskad över hur pigg jag såg ut. Vi pratade en stund om operationen och om hur jag mår i allmänhet. Han sa till mig att även om jag mår bra nu finns det ingen garanti för att det inte vänder tillbaka igen. Det är snarare väldigt troligt att det vänder tillbaka igen och att jag kommer att ha fler dåliga dagar. Fast de kommer att bli färre och färre för att förhoppningsvis försvinna helt i framtiden.

Men det tar jag då. Just nu mår jag helt underbart bra. Och då mår jag nog inte så bra egentligen. Fast bra mycket bättre än vad jag brukar.
Fattar ni?

Är det alltså så här det ska kännas??

De senaste åtta åren har jag levt med ett ständigt bultande hjärta. Den första tiden tyckte jag med all säkerhet att det var jobbigt att hela tiden känna hur hjärtat slog men med tiden blev det bara ett helt vanligt inslag i vardagen.

I går hade jag några enstaka känningar av extraslag men för övrigt kände jag inte att hjärtat slog överhuvudtaget.

Vänster sida har alltid varit min sovsida. Men de senaste åren har jag varit tvungen att lära mig att somna på rygg eftersom det har känts väldigt obehagligt att "ligga på hjärtat" när det har jobbat för högtryck.

I går kväll la jag mig på vänster sida och kände efter för allt jag var värd om jag kände hur hjärtat slog. Det gjorde jag inte.

I morgon är det två veckor sen operationen och om min återhämtning håller denna takten kan jag snart ÄNTLIGEN börja jobba igen! Min tanke är att börja med att jobba halvtid de första två veckorna i januari för att sen gå upp till heltid. Men det är inte ristat i sten. Än.

Förlåt

för att jag inte hört av mig idag men jag har mått................





SKITBRA hela dagen!!
Jag har till och med varit ute och gått min lilla runda på 2,5 km och det kändes super. Ännu härligare när allt är så vitt och vackert!

Hoppas att ni oxå har haft en härlig första advent i dag!

Första träningspasset avklarat!!

Det blev inte långt och det gick inte snabbt men ändå!!

Nånstans ska jag ju börja och eftersom snön dalade så fint ikväll blev jag så sugen på att gå ut.
Jag tog med mig yngsta dottern Alice som sällskap.
Hjärtat har känts OK hela dagen, bara några enstaka känningar av flimmer.