Veckans dagliga utmaning

blir att sitta 90° mot en vägg i 30 sekunder. Eller längre. Jag får se hur det känns.

Veckan som gått jobbade jag ganska mycket men jag hann med tre träningspass som planerat.
Alla tre avverkades på crosstrainern.
Jag glömde min telefon på jobbet igår kväll och orkar inte hålla på och mecka med den vanliga kameran så det blir ingen bild på min träningskalender.

I morgon ska jag på återbesök i Lund och göra en magnetröntgen på hjärtat. Jag försöker att ha ett öppet sinne och inte förvänta mig någonting gällande resultatet. Varken positivt eller negativt. Tyvärr har jag en gnagande oroskänsla av att det inte kommer att bli ett positivt besked. Jag känner min kropp och mitt hjärta ganska bra vid det här laget.

Som jag skrivit innan behöver mer än 50% göra ytterligare en operation för att bli helt symptomfria och jag är rädd för att jag kommer att vara en av dem. Jag har dock kollat upp en del alternativa metoder som jag kommer att prova först innan jag lägger mig på ett operationsbord igen.

Men jag ska inte måla fan på väggen riktigt än......

Uppdatering: Efter 15 sekunder skrek mina ben efter nåd. De skrek helt förgäves.

Vägning inställd

på grund av besök från Tant Röd. 
Varje gång hon kommer har hon den fula ovanan att ta med sig några liter vatten som hon pytsar ut lite här och där trots att jag redan har vatten så att det räcker och blir över.
Jag tror dock inte att hon egentligen trivs hos mig längre eftersom jag det senaste halvåret har ätit kopiösa mängder blodförtunnande medicin. De två kommer inte alls överens men hon envisas med sina regelbundna besök en gång i månaden.

Så därför ger jag mig själv dispens en vecka. Det ger mig även lite extra tid att jobba av allt gott jag åt igår på vår grannfruträff. För inte nog med att Tant Röd släpar med sig massa vatten - hon ställer en massa orimliga krav på god mat oxå. Och choklad. Riktigt besvärlig är hon.......

Jag lyssnar ALLTID på mina läsare!

Helena har önskat några gånger att jag ska lägga ut en videosnutt så att hon får se och höra mig live.
Därför bad jag sambon filma mig igår när jag gjorde lite magövningar.
Ja, jag vet. Vårt sovrum ser ut som ett hotellrum......

Jag har förstått att Helena är lite rädd för att hon inte ska förstå vad jag säger. Uppenbarligen tror hon att skånska är nån slags rotvälska??
Därför pratar jag engelska i denna videon.
Med rotvälsk brytning.





(För nya läsare som inte har fattat mig och min humor än måste jag kanske (??) berätta att det såklart inte är jag i ovanstående video. Däremot tänker jag prova på att göra denna lilla workout någon gång. I nästa liv eller så!)

Veckan som gått

I måndags morse provade jag att göra något som jag inte kunnat göra på flera år. Jag tränade innan frukost. De få gånger jag försökt att göra det har varit katastrofala med hjärtklappning och svimningskänslor som följd. Eftersom jag inte visste då att jag hade ett hjärtfel trodde jag att jag helt enkelt inte var gjord för att träna på morgonen.

Med tanke på att det var första försöket vågade jag bara stå på crosstrainern i 20 minuter och det kändes jättebra. Så framöver kommer jag absolut att träna på morgonen någon gång i veckan. Jag gillar känslan av att ha klarat av mitt träningspass redan innan frukost och på så sätt få en toppenstart på dagen.

För övrigt har veckan sett ut så här:

och totalt blev det 4 pass.
Som ni ser hade jag flimmer torsdag och fredag. Min läkare har sagt att ibland går det att bryta flimret med fysisk ansträngning så när jag fick nog i fredags så masade jag mig upp på min crosstrainer. Det tog emot till en början och svetten rann längs hela kroppen redan efter en minut. Jag orkade 18 minuter sen var jag tvungen att sluta. Om det var ansträngningen eller något annat vet jag inte men slutade flimra gjorde det i alla fall. Bra att veta om jag skulle få flimmer fler gånger. Vilket jag hoppas att jag I N T E ska.

Det är mycket prat om plankan runt om på olika bloggar så det blir veckans utmaning.
Eftersom jag är otränad börjar jag med att stå i planka 30 sekunder om dagen.
Du hänger väl på??

Upp och ner, ner och upp....

Och idag gick jag ner igen. Vågen stannade i dag på 70.2 och det är en minskning med hela 2.2 kg sen förra fredagen. Som en följd av detta kan jag nu knäppa mina arbetsbyxor OCH andas. OCH sitta ner!

Jag mår inget vidare idag. Redan igår började hjärtat att spöka runt i bröstet och det håller fortfarande på.
Innan ni skakar på huvudet och tycker att jag får skylla mig själv, att det är klart att jag skulle få återfall när jag är så aktiv - läs nedanstående rader som är klippta från 1177`s hemsida.

"Man kan minska risken för förmaksflimmer genom att inte röka eller snusa, dricka måttligt med alkohol och kaffe, börja motionera regelbundet och undvika skadlig stress. Ofta kommer dock attackerna med förmaksflimmer utan att man kan påverka det. För många är det omöjligt att påverka attackerna med förmaksflimmer. De kan till exempel börja när man sover."

Veckan som gått har jag inte rökt och snusat, jag har varken druckit alkohol eller kaffe, jag har motionerat regelbundet och jag har inte stressat överhuvudtaget. Inte medvetet i alla fall. Jag har tagit det jättelugnt på jobbet. Tro mig, jag kan inte göra annat. Mina underbara arbetskamrater har alla ögonen på mig och drar sig inte för att ta mig i örat om de tycker att jag gör något jag inte borde. Det enda jag kan tänka mig är att jag undermedvetet blir stressad av alla intryck som följer med att jobba på en stormarknad. Alla pip från diverse maskiner, skrikande bebisar, kundvagnar, barn som på något magiskt vis alltid hittar den där pinnen som för ett förfärligt oväsen om man sparkar på den, ringande telefoner med mera med mera. Jag har ju haft det väldigt lugnt de senaste månaderna så det är ju verkligen en kontrast.
Men jag är ledig nu i tre dagar så jag hoppas att jag återhämtar mig under dagen så att jag kan njuta av min lediga helg.

Jag gillar verkligen

att cykla men jag tror att jag väntar ett tag till i alla fall.......

I dag hade jag tänkt att cykla en runda men med tanke på det här

tror jag att jag ställer mig på crosstrainern i stället.

Just nu går det riktigt bra

och denna veckan har jag gjort inte mindre än fem träningspass!

I måndags roade jag barn som var i absolut behov att börja skolan igen och hann bara med att stå på crosstrainern i 20 minuter. Så det räknas inte.
I tisdags jobbade jag några timmar innan jag först åt lunch med en väninna för att sen lata mig i hennes soffa hela eftermiddagen. På kvällen var vi på tjejträff och då blev endast magmusklerna tränade av alla härliga skratt. Detta räknas inte heller.
I onsdags började då äntligen barnen i skolan och jag hann med både en powerwalk på 38 minuter och att stå på crosstrainern i 33 minuter=ett pass.
I torsdags traskade jag samma promenad men ökade på tiden på crosstrainern med en minut=ett pass.
I fredags var det riktigt skönt ute och jag gick på en riktigt lång härlig powerwalk. RunkePer jobbade oavbrutet i 72 minuter=ett pass.
I går var det kallt och blåsigt så då ställde jag mig på crosstrainern igen. Med senaste säsongen av amerikanska Biggest Loser som sällskap blev jag ståendes där i 38 minuter=ett pass.
I dag lockade jag med mig hela familjen ner till havet. En rask promenad på knappt 75 minuter=ett pass.

Som ni ser passade vi på att ta ett dopp i havet oxå. Kallbad är ju nyttigt säger de.
Eller så gick vi ut på bryggan och vände.
Vad tror du?

Det tar emot

att erkänna det men rätt ska vara rätt.
I morse ställde jag mig på vågen för första gången sen innan jul.
Med facit i hand var det ju dumt att börja min lilla viktresa innan jul, nyår och födelsedag var avklarat men det är ju lätt att vara efterklok.
Jag har gått upp 1.3 kg sen jag senast vägde mig och får alltså dra av det på min lilla söta mätare vilket innebär att jag nästan är tillbaka där jag startade......
Fast jag hade minskat 3 cm i midjan och 1 cm runt höfterna. Alltid något.
Men nu är det inga speciella högtider eller födelsedagar på väldigt länge så nu har jag I N G A bortförklaringar att ta till.

Min träning sköter jag dock exemplariskt om jag får säga det själv. Jag mår nästan oförskämt bra och har inte haft något flimmer alls denna veckan. Lite oroligt har hjärtat varit någon kväll men det har gått över snabbt.

Jag vet att det är många runt mig som är oroliga för att jag tar i för mycket men det gör jag inte. Jag känner min kropp och jag märker direkt om jag orkar eller inte. Jag kan inte vila mig i form efter mina operationer, jag måste träna mig i form. Tro mig, jag kommer inte att göra något dumt. Jag om någon vet vad jag inte vill tillbaka till.....

Så om ni tycker att jag går ut för hårt - det gör jag inte.

Om ni tycker att jag är bra - det är jag.

I alla fall på att träna.

Inte lika mycket på att gå ner i vikt....

Tillbaka i Ystad

och fyra träningspass avklarade.

I mitten på veckan slutförde jag förra årets utmaning och såvida ingen har hemskt mycket emot det anser jag mig vara godkänd på den trots att målgången blev en vecka försenad.

Frånsett en liten flimmerperiod igår kväll har jag mått väldigt bra hela veckan och har varit ganska aktiv.
I min fina träningskalender skriver jag ner allt jag gör och markerar de aktiviteter som räknas som ett träningspass.

Denna veckan blev det en powerwalk på 62 minuter, två 30-minuterspass på crosstrainern och 41 minuters cykling.
Jag ska på magnetröntgen av hjärtat i Lund i slutet på månaden. Innan dess vågar jag inte skaffa något gymkort.
På fredag kommer jag att ta tag i vägningen igen. Nu får det vara sluttramsat med godsakerna. Jag ska bara äta upp resten av dagens födelsedagstårta först......

Nya överraskningar

får jag varje dag!
Och inte vilka överraskningar som helst.
Jag får träningsvärksöverraskningar!
Efter nyårsaftonens TV-spelsturnering fick jag träningsvärk i axlarna.
Efter nyårsdagens långpromenad fick jag träningsvärk i benen.
Efter 2 dagars situpsande fick jag träningsvärk i magen.
I kväll cyklade jag upp till byn för att möta dottern som varit hos en kompis.
Undrar vad jag får för överraskning u morgon??

Jag är uppe

och igång!!
Årets första träningspass är avklarat

och det känns riktigt bra i både kropp och hjärta.

Jag har faktiskt lite träningsvärk i dag efter gårdagens TV-spelsturnering. Vi tävlade i olika grenar på ungarnas Kinect och tydligen använde jag några muskler som jag inte använt sen förra gången vi turnerade. Det känns jättebra - det var ju väldigt länge sen jag hade träningsvärk nånstans.......

Som jag nämnde för ett tag sen ska jag utöver den stora utmaningen - att träna 122 pass i år - ha små miniutmaningar varje vecka. Jag tar tacksamt emot tips på sådana!!
Jag går ute lite lugnt och denna veckas utmaning kommer att vara att göra 100 situps om dagen. I ett svep.

Nu ska vi snart bänka oss i TV-soffan för att titta på Ivanhoe. Jag hoppas att han tar sitt förnuft tillfånga i år och väljer Rebecka i stället ♥