Om inget annat så bidrar jag till en sänkt medelålder i alla fall!!

I dag tog jag sovmorgon. Eller jag gick ju upp som vanligt strax innan mina ungdomar åkte iväg med skolbussen men istället för att åka till gymet kröp jag ner i sängen en stund igen och läste några sidor i min bok.

Sen jag började styrketräna har jag tappat bort lite det där med att läsa. Tiden finns helt enkelt inte längre. Och det gör absolut ingenting - jag älskar (faktiskt!!) att åka till gymet men ibland saknar jag mina böcker. Jag övar just nu upp mig på att lyssna på annat än musik när jag tränar genom att lyssna på Hannah och Amandas fantastiska podcast så det är inte helt omöjligt att jag kan börja med ljudböcker snart.

För det tar ju faktiskt en hel del tid att träna. Om jag börjar jobba kl 10 brukar jag vara på gymet vid 8. Jag kör genom mitt program, traskar en halvtimme på löpbandet, sen hinner jag lagom med en dusch och lite smink innan det är dags att gå till jobbet. Det bästa med "mitt" gym är att det ligger precis bredvid mitt jobb och därför brukar jag försöka att alltid träna i samband med att jag ska jobba. Och eftersom jag aldrig börjar jobba innan kl 9 så funkar det alldeles utmärkt!

Även när jag är ledig vill jag klara av träningen direkt på morgonen. Jag vet att många - bland annat är jag gift med en - inte kan träna för tidigt men som tur är har jag inga som helst problem med det. Nu slutar jag ju aldrig jobba innan kl 18 men även om jag hade slutat vid 16-tiden hade jag nog haft svårt att motivera mig till att gå in på ett gym och trängas med alla andra som ska gymma då. Nej jag trivs bättre på morgonen tillsammans med panschisarna!!

En sista chans

Nu gör jag försök nr ?? att blåsa liv i denna stackars blogg igen. Jag känner att varken Instagram eller Facebook är rätt forum för mig när det gäller träning. Nog för att jag har vänner som tränar och som gillar att ta del av mina statusuppdateringar från Runkeeper och Fitbit men jag har nog fler som inte gillar det....

Jag lägger inte ut statusar/bilder gällande min träning för att framstå som duktig eller att för att få likes. Jo ibland kanske....... Jag vill tro att jag kanske kan inspirera någon att röra på sig lite mer , jag vill dela med mig till andra träningsintresserade och så vill jag visa att det faktiskt går att träna trots att livet och kroppen vill annorlunda ibland. För visst är jag stolt över mig själv som trots mitt hjärtfel och ett trilskande diskbråck kan springa en hel mil. Och att jag kan styrketräna flera gånger i veckan med en kass axel och en rygg som är allt annat än samarbetsvillig.

Jag skulle ju ljuga om jag skulle säga att det inte känns det bra att få likes och beröm när jag presterat något bra. Men det är inte antalet likes eller kommentarer som driver mig framåt.
Det som driver mig framåt är min vilja att hela tiden bli bättre. Inte bättre än någon annan utan bättre än den jag var igår. Jag jämför inte mig med någon annan - bara mig själv. Jag är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna och jag har den allra bästa motståndaren när jag tränar. Mig själv.

Min man är med i en grupp på Facebook som handlar om löpning. Igår var det en tjej som lagt ut en bild på sig själv där hon gjorde tummen upp och skrev att hon gjort personbästa på kvällens löprunda. Hon skrev inget om hur långt hon sprang, hur fort hon sprang eller hur länge hon sprang. Bara att hon gjort sitt personbästa. Mig säger det ingenting.

Kanske måste man vara en riktig löpare för att inte bry sig om kilometertid och distans. Riktiga löpare kanske inte behöver kanske inte lägga ut bevis från Runkeeper när de slagit rekord av något slag. Och det måste inte jag heller. Men jag vill göra det. Jag har väl antagligen något slags bekräftelsebehov som blir stillat av att visa upp min träning i form av bilder från Runkeeper och Fitbit. Jag sporrar mig själv mycket bättre om jag vet att jag måste "presentera bevis" för någon. Sen är det möjligt att ingen bryr sig utom jag men det är mindre viktigt. Om jag vet att jag ska lägga ut en printscreen på min löprunda springer jag liiiite fortare än vad jag hade gjort annars. Så kort sagt är min vilja att bli bättre något starkare om jag vet att jag ska dela med mig när jag är klar. Oj vad jag svamlar men jag tror att ni fattar.....

Något annat som sporrar mig är ju min Fitbit som jag köpte för ett tag sen. När jag gått 10 000 steg vibrerar armbandet och fånigt nog är det en riktigt härlig känsla som sprider sig i kroppen då. Jag har satt som mål att gå minst 10 000 steg per dag och att vara aktiv minst 30 minuter.  När målet är uppfyllt blir det grönt och först då är det OK att lägga sig i soffan!

Och eftersom jag styrketränat 40 minuter samt gått på en långpromenad så är jag nöjd för idag!

Är det inte det ena så är det det andra

Igår bröt (??) jag min högra lilltå genom att dra den i vår kökspall av trä onödigt hårt.
Min första tanke var " Hur ska jag kunna träna imorgon??"
Eller OK  - min första tanke var "fyförinihelvetessatanvadontdetgör" men min andra tanke gällde träningen.
I morse vaknade jag med flimmer.
Det blir nog ingen träning i dag. ......

Om Svullo var för fet för ett fuck

så är jag för kort för ett knäböj.
Jag kan inte på något vis i världen göra ett tillräckligt djupt knäböj utan att lägga något under hälarna. Typ en 10-kilos viktskiva.
Det borde vara mina hälsenor som är för korta. Eller vadmuskeln kanske.
Nån som har koll?
Annars går det bra.

Lager på lager

I dag står det lågintensiv Cardio på schemat och eftersom jag skulle hinna med gym, frissa OCH sjukgymnast innan jag börjar jobba kl 12 gäller det att vara effektiv.

Därför blev det lite intervallträning på löpbandet i 40 minuter. 

 Och nu är det dags för belöning hos Min frisör! Sen vilar jag i sträckbänken i en halvtimme hos sjukgymnasten och SEN är jag klar att börja jobba! 

Jag ger det ett sista försök

Att blåsa igång den här bloggen igen alltså. 

Jag köpte Olga Rönnbergs bok "Styrka för kvinnor" och jag som alltid avskytt styrketräning längtar (på riktigt alltså!!) till nästa pass på gymet!!! 

Jag försöker att träna innan jobbet eftersom det är minst folk på gymet så tidigt och för att jag oftast jobbar LÅNGA pass och hade säkert inte haft lika mycket ork efter 10 timmar på jobbet.

Jag är inne på min fjärde vecka och det känns riktigt bra! Till och med i min dåliga axel som alltid har hindrat mig när jag provat styrketräning tidigare i livet. 

Nu går jag på regelbunden akupunktur och massage som verkar hålla den i skick. Det hade ju varit fantastiskt att kunna bygga upp lite muskler i axeln och slippa ha ont i den i 20 år till.....

Helt enligt första steget enligt Olgas upplägg kör jag styrka måndag, onsdag och fredag. Jag strävar hela tiden efter att lyfta tyngre (såklart) och som sagt är det riktigt roligt att utmana sig själv att öka. I måndags ökade jag dessutom mer än jag visste då jag trodde att en stång vägde 10 kg men den visade sig väga 20!!

Dessa övningarna ingår i steg 1.

Utöver styrkan ska jag göra lågintensiv Cardio på tisdagar, torsdagar och söndagar. Jag brukar alternera mellan att powerwalka (ute eller på löpband) och crosstraina. 

Igår blev det en beckmörk powerwalk efter jobbet. 

Om några veckor hoppas jag kunna publicera någon bild på en spänd muskel. Ni som är kompisar med mig på Faceboook såg början till en muskel på bilden jag publicerade i måndags men den var ju knappt lönt......

Ett diskbråck senare.....

Det går inte så bra det här med att föra nån slags dagbok över min träning via bloggen.
Jag vet inte om jag ens skrivit att det konstaterats att jag har ett lågt sittande diskbråck att lägga till mina övriga krämpor men så är tyvärr fallet.
I somras (??) fick jag lagt en rotblockad som ett försök att lindra mina symptom men det hjälpte inte nämnvärt.
Nu går jag istället hos sjukgymnast en gång i veckan och ligger i på en sträckbänk. Det funkar alldeles utmärkt och jag är så gott som symptomfri i några dagar efter behandlingen. Tyvärr är det ju desto jobbigare när de kommer tillbaka men det är ju smällar man får ta.
Sist jag var där fick jag även ett litet träningsprogram som jag ska göra minst tre gånger i veckan här hemma.
Det plockade jag fram idag och konstaterade att som tur är har jag ett hyfsat minne för det är ju något magiskt med män och deras skrivstil.....

Trots att jag anser mig vara hyfsat vältränad var det riktigt jobbigt när jag väl fick kläm på vad det var jag egentligen skulle göra. Fördelen med att ha ett lågt sittande diskbråck är att många av övningarna tränar även mage och rumpa!!
När vi gick genom programmet frågade min sjukgymnast mig om jag brukade göra plankan och om jag var duktig på den. Dum som jag var svarade jag "ja". "Då kan du göra den på en pilatesboll" tyckte han.  "Då är den lite effektivare!!"

No shit Sherlock!! Jag och min stora trut...... Och då ska egentligen bollen vara ytterligare någon decimeter framåt.....

Det ska bli roligt att se om programmet ger några resultat och jag ska försöka att dokumentera dem här. Om det nu är någon som fortfarande läser vill säga??