Hjulen på cykeln snurrar runt runt runt

Idag cyklade jag till och från jobbet. Det är drygt 15 km enkel resa så i runda slängar har jag cyklat 3 mil idag. Att cykla dit i morse gick väldigt bra men det var lite tyngre att cykla hem. Dels för att jag hade motvind och dels för att jag var riktigt trött och stum i benen efter gårdagens killerpass i spelbutiken (12-22.15).
Förhoppningsvis piggnar benen till sig tills morgondagens planerade powerwalk.

Det var väl kanske inte min bästa idé någonsin

att ge mig ut på en knapp 8 km lång skogspromenad med min man efter en lång helg i spelbutiken på jobbet men det gjorde jag i alla fall och nu är det gjort. Det har blivit många många fler timmar på benen är på baken denna helgen så nu har jag sjukt ont i benen och i fötterna men likväl ganska nöjd.

Jag har dammat av min gamla RunKeeper-app här ute till höger så att ni kan se dagens träning även de dagar jag inte bloggar. Jag tänker gå ut lite försiktigt med 3 lite pulshöjande aktiviteter i veckan och de andra dagarna blir det kanske en promenad eller en vända på crosstrainern. Jag får känna mig fram. Blir det för mycket så får jag lugna ner mig, blir det för lite får jag lägga på ett pass till. Eller två......

Stärkt av att både jag och hjärtat

överlevde gårdagens lilla joggingtur jag vet inte om den verkligen räknas som en joggingtur med det låter bra! klev jag idag upp på crosstrainern. Det gick riktigt bra, jag fick upp pulsen lite grann och svetten pärlade sig lite på väl valda ställen efter 30 minuter i lagom tempo. Jag avslutade det hela med några kettlebell-övningar och 100 situps.

I morgon är planen att snöra på löparskorna igen och köra samma runda som igår fast med lite modereringar på tiden. Detta ska hinnas med innan jobb tänkte jag så någon tid att blogga i morgon blir det snålt med.

Simma lugnt!

Visst är det sant som de säger om kondition!

Det är definitivt en färskvara!!

Det fick jag erfara idag när jag snörade på mina löparskor och gav mig ut på vägarna. För att absolut inte gå ut för hårt bestämde jag mig för att gå snabbt i 3 minuter och sen jogga i 1 minut. Jag bestämde vilken runda jag skulle ta, den är ungefär 2.5 km lång. Det kändes som en bra plan.

Och det var det faktiskt oxå! Det kändes inte som om jag skulle dö när jag joggade (eller rättare sagt lufsade!) men näst intill. Jag hämtade dock andan relativt snabbt och jag tror att jag nästa gång vågar korta ner till att bara gå 2 minuter. Rundan tog ganska så exakt 20 minuter och hade inte den där jäkla Runke-Per strulat till det så kunde ni fått ännu mer detaljer. Fast jag tror att ni överlever utan oxå!

Så nu ska här läggas träningsschema!!
Och kanske sättas upp något pyttelitet mål oxå!

Vardagslunken börjar infinna sig

efter all hets och stress inför bröllopet med tillhörande fest och trots att det var ett underbart bröllop och en helt fantastiskt rolig fest är det på något sätt skönt att det är över. Det behövdes ingen Photoshop, bilderna blev bra i alla fall!

Dagen innan bröllopet var jag på återbesök hos min hjärtläkare och gjorde bland annat ett arbetsprov för att se hur mitt hjärta beter sig under ansträngning. Ivrigt påhejad av både sköterskan som skötte sladdarna och min läkare orkade jag komma upp och hålla min maxpuls tillräckligt länge för att de båda skulle gnugga händerna av förtjusning. Själv orkade jag inte ens lyfta händerna när de äntligen släppte av mig från cykeln. 

Allting såg bra ut. Från att ha haft extraslag på nästan varje hjärtslag har jag idag extraslag på ungefär var 100:e slag. Därmed inte sagt att jag är frisk för all framtid men för tillfället är jag friskförklarad. Därför bestämde jag med medhåll från min läkare att det är hög tid att jag börjar lita på att jag kan och att jag orkar. Och att mitt hjärta kan och orkar. Han tyckte absolut att jag skulle återgå till min träning, börja lite smått och trappa upp efterhand. Och ingen är gladare än jag. Min träning har verkligen fattats mig och även om det kommer att bli tufft att hitta tillbaka till min forna kondition så vet jag att kommer att göra det. Kunde jag träna så mycket som jag gjorde med ett sjukt hjärta vore det väl själve den om jag inte kan träna lika mycket med ett friskt hjärta.

Så det är väl lika bra att sätta igång med en enda gång. Jag tror att jag börjar med att......................  

Ja, vad tror ni att jag börjar med?

Svaret kommer senare tillsammans med en liten redogörelse!

Vilken tur att det finns Photoshop till bröllopsbilderna

för någon styrketräning blir det då definitivt inte.
10 ynka små minuter ledde till X antal timmar flimmer.
X antal skriver jag för att det har inte slutat än.
Men hur dåligt jag än mår när jag har flimmer mår jag ännu sämre vid tanken på att jag aldrig ska kunna träna igen.
Jag blir gråtfärdig när jag tänker på att jag kanske aldrig igen kommer att få njuta av känslan som infinner sig efter ett riktigt hårt träningspass.
Fast jag ska inte måla fan på väggen än. Jag får väl ha lite is i magen och prova igen i höst.
Det var ju trots allt till hösten min läkare sa att jag kunde börja med högintensiv träning och även om jag inte tog i så hårt var det kanske högintensivt för mitt hjärta.

En av mina arbetskamrater hade en intressant teori igår när vi pratade om att jag hade flimmer.
Jag tyckte att det var konstigt att jag orkade cykla till jobbet vilket tar nästan 1 timme utan problem men 10 minuters styrketräning funkar inte.
Hon trodde att eftersom jag har armarna under hjärtat när jag cyklar är det inte lika ansträngande som att styrketräna då jag har armarna ovanför hjärtat.
En annan av mina underbara kollegor resonerade som så att det är en större ansträngning för hjärtat att pumpa blod till styrketränande muskler än till cyklande ben.
Vilken tur att mina vänner har förmåga att komma med vettiga teorier när jag själv bara ser nattsvart på situationen!
Fler vettiga teorier kan lämnas nedan!

Små barn talar alltid sanning....

Ni som läser min andra blogg har kanske hört talas om att jag ska gifta mig.
När jag ska gifta mig ska jag ha en vacker klänning. Såklart.
Och med tanke på att den inte är långärmad är det dags att börja ta tag i det där gäddhänget som har kommit från ingenstans.

För något år sedan lutade sig min mamma lite nonchalant i en dörröppning med armen ovanför huvudet. Min yngsta dotter blev alldeles förskräckt när hon såg mormors gäddhäng och skrek: Shit mormor!! Hur har det blivit så???? 

Med tanke på att det kommer några mindre barn till kyrkan är det bäst att ligga i hårdträning resten av sommaren. Här ska inte ges några som helst chanser till ärlighet från små barn.

Problemet är ju bara att jag inte får träna. I alla fall inte så intensivt. Men några armövningar med kettlebellen kan väl inte vara så farligt? Jag lever i alla fall fortfarande. Frågan är bara om mina armar lever i morgon.....