Nya tag!!

Jag har inte mått nåt vidare det sista halvåret men nu börjar jag känna att min styrka återvänder.
Hela eländet började i mitten av augusti med att jag fick en klump i halsen.
Jag har upplevt detta förr och alltid i stressiga perioder i mitt liv så till en början försökte jag att bara låta bli att tänka på den men det är ju på snudd omöjligt.
I början på september åkte min man Joakim och hans kompis till Kroatien en vecka. Trots mycket hjälp från barnen som är hyfsat självgående blev det en stressig vecka för mig och jag började nu även få problem med halsbränna.
I mitten på september började mitt diskbråck att krångla så illa att jag fick stanna hemma från jobbet några dagar.
I början av oktober sökte jag till läkare för första gången eftersom klumpen var värre än någonsin, jag hade fruktansvärd halsbränna och började nu även känna mycket obehag från magen.
Läkaren skrev ut Omeprazol som han ville att jag skulle äta en månad och återkomma om jag inte blev bättre. Eftersom både min halsbränna och mina obehag från magen blev sju resor värre av Omeprazolen slutade jag äta dem efter ca 14 dagar och beställde en ny läkartid. Läkaren kliade sig i huvudet och remitterade mig till öron/näsa/hals för att undersöka klumpen i halsen.
I slutet på oktober mådde jag så dåligt att jag var tvungen att sjukskriva mig en vecka och efter lite påtryckningar fick jag en akuttid till öron/näsa/hals. En kamera kördes ner i halsen via näsan men ingen förklaring till klumpen kunde ges. Läkaren remitterade mig vidare till en gastroskopi och en magnetröntgen av halsen. Efter att ha satt upp mig på återbudslistan fick jag en tid till gastroskopi i mitten på december men inte heller denna undersökning visade något som helst fel på min mage.
Förra veckan fick jag jätteont i magtrakten och efter att ha legat på akuten i 11 timmar konstaterade den unga läkaren att jag troligtvis hade ett gallstensanfall. Remiss till ultraljud av gallan väntas inom en vecka och sen får jag se vad som händer efter det.
I torsdags gjorde jag magnetrönten av halsen och träffade även min nya läkare. Han gnuggade händerna och sa att han såg fram emot att bli spindeln som väver färdigt min diagnos.
Rent instinktivt tyckte han att det lät som en klassisk stressmage men han tänkte absolut inte avfärda mig med en stressdiagnos. Själv tror jag nog att det ligger mer sanning i den diagnosen än vad jag vill kännas vid men vågar samtidigt inte utesluta att det är något annat som ligger bakom.
Jag blev avfärdad av olika läkare i åtta år med en stressdiagnos trots att jag hade ett allvarligt hjärtfel och tänker inte nöja mig med det denna gången. Trots att det kanske är sant......

Jag hade tänkt skriva lite om hur jag själv jobbar med att lägga om mitt liv men jag tror inte ni orkar läsa mer så det tar jag i morgon i stället!!