Ont ska med ont förgås heter det väl?!?

I dag var det dags att återvända till jobbet efter tre veckors semester.
Efter att ha varit uppe till långt efter midnatt i stort sett hela semestern var det lite svårt att komma till ro i går kväll men när jag väl somnade måste jag ha sovit som en stock eftersom jag inte vaknade när tonårsdottern kom hem strax efter 24 och - enligt mannen - smällde med ytterdörren.
Antagligen hade jag någon undermedveten rädsla för att försova mig för jag vaknade redan strax efter kl 05.00. Eftersom jag inte skulle börja jobba förrän kl 10 tyckte jag det var lite väl tidigt att stiga upp så jag slumrade lite till och från fram tills kl 07.
Strax innan 8 ringde min chef och undrade om jag kunde komma lite tidigare. Hon saknade mig. Och så var det ganska mycket att göra på jobbet oxå visst.
Jag hade bestämt redan igår att jag skulle cykla till jobbet och sånt där ändrar jag inte på. Men jag trampade lite fortare än vanligt. Ja så fort som jag orkade med träningsvärken from hell efter två dagars inlinesåkande.

Sen jobbade jag i drygt 10 timmar. Det där med mjukstart är ju bara för mesar!! Sjukt varmt - nästan 28° - så när jag skulle cykla hem var jag inte lika pigg i benen som jag var på morgonkvisten. Om sanningen ska fram är jag glad att jag orkade hela vägen hem. Redan efter en kvart lekte jag med tanken att ringa efter min man och be honom hämta mig.....

I morgon är det jag som tar en vilodag.