Igår var det då dax att få domen om mitt hjärta verkligen fungerar så bra under ansträngning som jag tror det gör.
Klockan 8.00 hade jag tid för arbetsprov - jäkla tid när man har semester......
Ni som eventuellt har gjort ett arbetsprov vet att det är asjobbigt. Ni andra får tro mig på mitt ord.
Men ivrigt påhejad av min hjärtläkare - som för den delen kan söka jobb som personlig tränare vilken dag som helst!! - inte bara klarade jag av att fullfölja - jag fullföljde med bravur!!
Min hjärtläkare kunde inte riktigt förstå hur både jag och mitt hjärta kunde vara i så bra kondition och det känns så oerhört bra att få bekräftat att vad jag håller på med funkar verkligen!! Jag kan träna så mycket som jag gör! (Inte intervaller kanske men ändå....)
Han förhörde sig lite om mina flimmerepisoder och blev lite arg på mig för att jag inte åkt till sjukhuset. Anledningen till att jag inte gjort det är att jag vet att de inte kan göra något så då kan jag lika gärna ligga hemma. Men eftersom han är läkare vill han ju ha det dokumenterat så nu har jag lovat att om jag får flimmer igen så ska jag åka direkt till sjukhuset utan att passera "GÅ".
Han var intresserad av hur det här med mina flimmerepisoder i samband med intervallträning höll ihop och undrade lite hur jag gjorde när jag tränade intervaller. Jag förklarade, han flinade lite och undrade om jag någonsin hört talas om ordet "LAGOM"?!? I nästa mening korrigerade han sig själv och konstaterade att det hade jag nog inte. För i så fall hade jag inte varit i så bra form som jag är!
Och på tal om form så jobbade jag på den även igår såklart. Det fanns bara inte tid att dokumentera den här men det ska jag ändra på nu.
För er som inte vet bor vi vid havet. Jag och min äldsta dotter har i flera år pratat om att gå längs stranden till Åhus och köpa glass men det har aldrig blivit av. I går blev det av och hela familjen följde med.
För att minstan skulle orka hela vägen cyklade vi först ner till havet innan vi påbörjade vår vandring.
Det var jobbigare än vad jag trodde att gå i sanden och när vi kom fram var vi rejält trötta i benen. Som tur var kunde vi råda bot på det!
Och har man gått dit får man ju snällt gå hem. Även om man är trött och solen håller på att försvinna bakom molnen och det börjar bli kallt med shorts och linne.
Men vackert var det och hur konstigt det än kanske låter så skapade vi ett minne för livet igår. Jag tror att detta är en kväll som våra barn kommer att minnas när de blir stora och som de kommer att titta tillbaka på med glädje. Jag vet att jag kommer att minnas den så länge jag lever i alla fall ♥
Klockan 8.00 hade jag tid för arbetsprov - jäkla tid när man har semester......
Ni som eventuellt har gjort ett arbetsprov vet att det är asjobbigt. Ni andra får tro mig på mitt ord.
Men ivrigt påhejad av min hjärtläkare - som för den delen kan söka jobb som personlig tränare vilken dag som helst!! - inte bara klarade jag av att fullfölja - jag fullföljde med bravur!!
Min hjärtläkare kunde inte riktigt förstå hur både jag och mitt hjärta kunde vara i så bra kondition och det känns så oerhört bra att få bekräftat att vad jag håller på med funkar verkligen!! Jag kan träna så mycket som jag gör! (Inte intervaller kanske men ändå....)
Han förhörde sig lite om mina flimmerepisoder och blev lite arg på mig för att jag inte åkt till sjukhuset. Anledningen till att jag inte gjort det är att jag vet att de inte kan göra något så då kan jag lika gärna ligga hemma. Men eftersom han är läkare vill han ju ha det dokumenterat så nu har jag lovat att om jag får flimmer igen så ska jag åka direkt till sjukhuset utan att passera "GÅ".
Han var intresserad av hur det här med mina flimmerepisoder i samband med intervallträning höll ihop och undrade lite hur jag gjorde när jag tränade intervaller. Jag förklarade, han flinade lite och undrade om jag någonsin hört talas om ordet "LAGOM"?!? I nästa mening korrigerade han sig själv och konstaterade att det hade jag nog inte. För i så fall hade jag inte varit i så bra form som jag är!
Och på tal om form så jobbade jag på den även igår såklart. Det fanns bara inte tid att dokumentera den här men det ska jag ändra på nu.
För er som inte vet bor vi vid havet. Jag och min äldsta dotter har i flera år pratat om att gå längs stranden till Åhus och köpa glass men det har aldrig blivit av. I går blev det av och hela familjen följde med.
För att minstan skulle orka hela vägen cyklade vi först ner till havet innan vi påbörjade vår vandring.
Det var jobbigare än vad jag trodde att gå i sanden och när vi kom fram var vi rejält trötta i benen. Som tur var kunde vi råda bot på det!
Och har man gått dit får man ju snällt gå hem. Även om man är trött och solen håller på att försvinna bakom molnen och det börjar bli kallt med shorts och linne.
Men vackert var det och hur konstigt det än kanske låter så skapade vi ett minne för livet igår. Jag tror att detta är en kväll som våra barn kommer att minnas när de blir stora och som de kommer att titta tillbaka på med glädje. Jag vet att jag kommer att minnas den så länge jag lever i alla fall ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar