Tredje gången gillt?!?

För tillfället går det riktigt bra med min löpträning men den kan ju såklart alltid bli bättre!
Därför har jag idag ännu en gång provat på att springa intervaller. Jag har provat några gånger innan men alltid fått flimmer som ett brev på posten. Min hjärtläkare har hela tiden menat att jag borde klara av att träna intervaller men att jag eventuellt gått ut för hårt. Fast det låter ju inte alls som något jag skulle göra!! Eller hur var det nu igen?!?
I alla fall hittade jag ett tips på Instagram som jag bara var tvungen att prova idag.
På pappret (eller rättare sagt i telefonen) lät det oerhört jobbigt så redan innan jag gav mig ut bestämde jag mig för att bara göra det 20 gånger.

Jag började med sakta jogg i 5 minuter för att värma upp innan jag började med intervallerna.
De första 10 var inte alls jobbiga. Det jobbigaste var faktiskt att sluta springa efter 10 sekunder. Dessutom måste det ha sett väldigt fånigt ut - spring så fort du kan, tvärstanna sen och börja gå för att sedan börja jogga och sen springer du så fort du kan igen och så vidare. Men sen började det faktiskt kännas lite grann och när jag gjort mina 20 intervaller var jag rejält andfådd för att inte tala om röd som ett stoppljus i huvudet.
Då var det riktigt riktigt skönt att hoppa i poolen för sommarens (??) första dopp!

Nu är det cirka 4 timmar sen jag sprang och än så länge slår hjärtat precis som det ska.
Så nu är det bara att invänta min extrema konditionshöjning!!

Utanför min bekvämlighetszon

Ikväll har jag för andra gången denna veckan bevisat för mig själv (och kanske lite för min hjärtläkare och min sjukgymnast) att jag kan mer än vad jag tror!

Det började i tisdags med att jag sprang fortare än jag någonsin gjort innan. Jag kände redan första kilometern att det skulle bli en bra runda och glad som en speleman blev jag över att det blev den bästa någonsin!!

I morse fanns ingen tid för dagens planerade runda och jag bestämde mig för att gå in på gymet när jag slutat jobba. Jag vet inte om det hänger kvar sen innan mina hjärtoperationer då jag alltid mådde som sämst på kvällarna men av någon anledning har jag bestämt att jag inte orkar springa på kvällstid.

Innan jag startade löpbandet bestämde jag hur länge jag skulle springa och hur fort jag skulle springa. Efter 5 minuter höll jag på att dö!! MEN jag härdade ut och dö-känslan försvann efter en stund och rätt som det var hade jag gjort min halvtimme! Med en liiiiite snabbare fart än vad jag bestämt den sista kilometern!!

Vad ska jag utsätta mig för nästa gång?! 

Biggest Losers!!!

Igår gjorde vi ju den där BIA-mätningen och trots mina fina resultat fick jag erkänna mig besegrad av Lottas helt sanslöst imponerande siffror! Fast precis som jag skrev igår känner jag mig som en vinnare ändå med tanke på hur bra jag mår!
Och även om jag hade velat vara sur på henne för att hon totalt utklassade mig så går det ju inte att vara sur på en kompis som tar bussen in till jobbet på sin lediga dag för att gå hem tillsammans med mig!!

Vi gick tillsammans till Rinkaby där hon fortsatte hem till Åhus och jag sprang hem till mitt. Och att börja springa efter en dryg mils rask promenad sög verkligen - jag fick stanna och gå två gånger. Inte på grund av att flåset eller hjärtat protesterade utan för att mina ben var helt slut!
Så nu blir det chill resten av kvällen!

Jag ÄLSKAR styrketräning!!

Då var dagen D här och i morse gjorde jag och Eva en BIA-mätning för att kunna avgöra vår lilla tävling. Lotta gör sin senare idag och sen får vi jämföra lite siffror för att avgöra vem som vunnit. Jag är i vilket fall som helst väldigt nöjd med mina resultat. Lite tråkigt att jag tappat muskelmassa sen den senaste mätningen men jag vet att jag slarvat lite med kosten de sista veckorna så det kom inte som en chock. Jag hade gått ner 1.8 kg i vikt sen senaste mätningen så jag är glad att bara 3 hg av det var muskler.

	150123	150430	150617
Fettprocent	31,2	29,7	28,4
Muskelmassa	44 kg	45,1 kg	44,8 kg
Inre ålder	38	35	32

Oavsett om jag vinner vår tävling eller ej så känner jag mig definitivt som en vinnare i vilket fall som helst. Jag sover mycket bättre, jag är MYCKET piggare och jag mår helt enkelt toppenbra av styrketräning!! Och att vara 32 år inombords när personbeviset säger 41 år är ju hur trevligt som helst!!

Nu börjar det dra ihop sig!!

Kommer ni ihåg den där vänskapliga lilla tävlingen mellan mig och två kompisar? 

Den där om träningen?

Inte??

OK då tar vi det igen!

Den av oss som ökat mest i muskelmassa blir bjuden på restaurang av de två andra.

Och den som minskat mest i inre ålder blir bjuden på ett biobesök av de två andra.

En riktig helkväll alltså!

Datum är bestämt och nu på onsdag ska det avgöras vem eller vilka som har gjort bäst ifrån sig!

Jag återkommer såklart i detta ämne!

För övrigt har jag ju nappat på en utmaning om att gå/springa 20 mil på fem veckor.

Sist jag hade en gångrelaterad utmaning var 2012 då jag virtuellt gick mellan Ystad och Haparanda. Jag kommer inte ihåg hur många steg sträckan motsvarade men jag vill minnas att jag var tvungen att snitta 100 000 steg i veckan för att hinna det på ett år. 

Den utmaningen klarade jag dock inte eftersom det kom två hjärtoperationer i vägen......

Så vis av erfarenhet att vad som helst kan hända när som helst har jag traskat lite extra första veckan. 

För att klara utmaningen gäller det ju att klara 4 mil i veckan men eftersom det kommer att bli svårt att få ihop det vissa veckor känns det bra att ligga lite i framkant!

Eller jag kanske inte ska ta det så bokstavligt?!? ;-)

Förr ett tag sen blev jag rekommenderad en bok om löpning som visst är väldigt bra. Igår var jag på bibblan och ägnade sedan kvällen åt att läsa och bli inspirerad.
Trots några frågetecken som jag tror att jag rätat ut blev jag väldigt inspirerad att vässa formen och några knapptryckningar senare var mitt mål på RunKeeper ändrat till att de kommande 5 veckorna springa 100 km och gå 100 km.
Och there is no time like the present heter det ju så jag satte igång direkt. Ja inte igår kväll alltså men idag. Jag dammade av mitt gamla pulsband och drog iväg. Eller ja först räknade jag ut min maxpuls och de olika pulszonerna men sen bar det av!
Jag tyckte det var lite ovant att hålla koll på pulsen men jag lyckades väldigt bra att hålla den mellan 140 och 160 slag per minut vilket motsvarar pulszon 3 för mig.

Om jag ska tro på författaren väntar fantastiska framgångar runt hörnet om jag bara följer hans bok så det ser jag fram emot. Han berättar bland annat om en person som sprang milen på 70 minuter innan boken och på 49 minuter 9 månader senare. Så eftersom jag i dag springer milen på 60 minuter kommer jag alltså att springa den på 39 i mars nästa år!! Då kommer jag ju att springa ifrån min man!! Och det ser jag verkligen fram emot!!

En sorts doping?!?

Som jag skrivit innan unnar jag mig både det ena och det andra i matväg på lördagar. I går blev det dock inte så mycket mat utan det blev mest godis, fika och efterrätt.

Inte nog med att det var väldigt gott - det var oxå värsta uppladdningen för ett långlopp idag.
Och det passade ju väldigt bra eftersom min senaste utmaning som jag hoppat på - 20 mil på 5 veckor - började just idag!! Jag planerar att springa 5 mil och promenera 15 mil men det är ju inte ristat i sten.

Jag kände redan efter någon kilometer hur mycket ork jag hade och bestämde mig då för att springa längre än vad jag sprungit någon gång tidigare. Hade det inte varit för att jag kände av mitt diskbråck ganska mycket de sista 500 metrarna hade jag nog kunnat springa ett bra tag till. Varken lungor, hjärta eller ben protesterade och det bådar ju gott för min största mål för 2015 - att springa hem från jobbet, Det är nästan 16 km men tyvärr är det asfalt i stort sett hela vägen, Och det är jag inte van att springa på.
I tisdags provade jag (och en kompis) att gå hem från jobbet och på torsdag nästa vecka gör jag mitt första försök att springa. Tanken är att gå 5 minuter och jogga 5 minuter så att jag inte chockar min kropp med det hårda underlaget. Jag springer ju mestadels i skogen så lite invänjning skadar nog inte!