Veckan som kommit och gått.

När det är asvarmt och man jobbar från morgon till kväll får man kliva upp tidigt för att hinna med/orka med att träna.
I torsdags blev det crosstrainer med tillhörande dopp i poolen efter. Typ det skönaste som finns.
Ja båda två faktiskt men kanske mest doppet.

Jag har bestämt mig för att så länge det passar med mitt övriga liv ska jag cykla till jobbet och i fredags så passade det alldeles utmärkt.

Målet är att klara det på 40 minuter innan årets slut.

Cyklar man till jobbet får man även cykla hem. Det kommer jag troligtvis aldrig klara på 40 minuter. Dels för att det ALLTID är motvind hem och dels för att jag ALLTID är ganska trött efter en dag på jobbet. Men man ska aldrig säga aldrig.

I lördags var det dags för vilodag igen. Mest för att jag jobbade hela dagen.

I dag var det meningen att jag skulle gå upp tidigt och springa innan jag stack till jobbet men tydligen tryckte jag inte på "snooze". Tydligen stängde jag av alarmet och när jag vaknade fanns det inte någon tid för träning. Därför fick det bli ett sent kvällspass och det var jobbigt vill jag lova. Men har jag sagt att jag ska springa på söndagar så SKA jag springa på söndagar!! Så det så!!

Det var på väldigt tunga ben jag tog mig runt och efter mer än 50 varma timmar på jobbet sen i tisdags är jag sjukt nöjd med mig själv som gjorde det i alla fall!!

Ont ska med ont förgås heter det väl?!?

I dag var det dags att återvända till jobbet efter tre veckors semester.
Efter att ha varit uppe till långt efter midnatt i stort sett hela semestern var det lite svårt att komma till ro i går kväll men när jag väl somnade måste jag ha sovit som en stock eftersom jag inte vaknade när tonårsdottern kom hem strax efter 24 och - enligt mannen - smällde med ytterdörren.
Antagligen hade jag någon undermedveten rädsla för att försova mig för jag vaknade redan strax efter kl 05.00. Eftersom jag inte skulle börja jobba förrän kl 10 tyckte jag det var lite väl tidigt att stiga upp så jag slumrade lite till och från fram tills kl 07.
Strax innan 8 ringde min chef och undrade om jag kunde komma lite tidigare. Hon saknade mig. Och så var det ganska mycket att göra på jobbet oxå visst.
Jag hade bestämt redan igår att jag skulle cykla till jobbet och sånt där ändrar jag inte på. Men jag trampade lite fortare än vanligt. Ja så fort som jag orkade med träningsvärken from hell efter två dagars inlinesåkande.

Sen jobbade jag i drygt 10 timmar. Det där med mjukstart är ju bara för mesar!! Sjukt varmt - nästan 28° - så när jag skulle cykla hem var jag inte lika pigg i benen som jag var på morgonkvisten. Om sanningen ska fram är jag glad att jag orkade hela vägen hem. Redan efter en kvart lekte jag med tanken att ringa efter min man och be honom hämta mig.....

I morgon är det jag som tar en vilodag.

Vilken tur att jag använder skydd!!

Annars kunde det gått riktigt illa på dagens lilla träningspass.

Jag trodde att jag skulle få träningsvärken from hell efter gårdagens inlinesrunda men kände ingenting när jag vaknade i morse.

Men det kommer jag att göra i morgon bitti.

Jag känner allaredan för den delen.

Jag och min man hade några ärenden i stan i dag så vi tog med oss våra inlines och körde en runda vi brukade köra när vi bodde där. En liten bit ifrån mitt jobb tappade jag fokus när jag funderade på om jag skulle se några av mina kollegor som satt ute och åt och vad jag i så fall skulle hojta för klämkäckt när jag rullade förbi. Detta gjorde att jag inte såg den där förbannade stenen som låg mitt i den tvära svängen och pladask så flög jag omkull innan jag ens hann förstå vad som hände. Som tur var hade jag mina handledsskydd på annars hade jag nog gått illa för mina händer.  Desto värre att jag inte hade hjälm (eller kudde på vänster - såklart!!- höft.) 

Och ni vet att man tror att man ska hinna hålla upp huvudet när man ramlar? Det hinner man inte!! Hade det legat en sten i gräset där jag pangade huvudet i marken med full kraft hade jag nog inte skrivit detta just nu. 

Nu blev det inte värre än en skrapad och väldigt öm höft samt ett oerhört skadat ego!! Innan jag kör inlines nästa gång är det jag som åker och köper en hjälm!! 

För fler gånger ska jag definitivt köra. Fast kanske inte utanför mitt jobb......

All good things must come to an end....

I dag är det allra sista dagen på min semester och per automatik sista dagen på min semesterutmaning. Tanken var att lite symboliskt springa milen i dag eftersom det var så jag inledde min semester för tre veckor sen men så kom min man på att vi skulle köra inlines!! De har stått undangömda hela den här hjärtresan och lite dessförinnan oxå, det är minst tre år sedan vi körde sist. Det är som att cykla, det sitter i ryggmärgen!! sa mannen och det visade sig att han hade rätt!

Men nu gick jag händelserna lite i förväg för jag har ju inte redovisat för fredagens och lördagens träning än.

I fredags smög jag mig upp och ut innan resten av huset vaknat. Min syster och hennes barn skulle komma framåt lunch så jag tyckte det var lika bra att klara av dagens träning så tidigt som möjligt.

Framåt eftermiddagen blev alla glassugna så då fick det bli lite bonusmotion!

 


På lördagen var det dags för utflykt och jag visste att det skulle bli mycket sitta och stå - sånt som min kropp inte gillar alls. För att mota de värsta krämporna ställde jag klockan på väckning och smög mig ut på en morgontidig powerwalk som vanligt följt av ett dopp i poolen!

Och därmed är som sagt min utmaning över. De senaste 21 dagarna har jag tränat cirka en timme om dagen. Ibland lite mindre men oftast mycket mer.

Är det någon som har en någon rolig utmaning på lager så är det fritt fram att utmana mig!! 

Dag 15,16 och 17

I måndags spelade ett gäng av mina kollegor beachhandboll i Åhus och jag cyklade dit för att kolla. Halvvägs dit öppnade himlen sig och det började ösregna samtidigt som det blåste full storm. Typ.

Igår vandrade jag och min familj cirka två timmar i en alldeles magiskt vacker miljö i naturreservatet Forsakar i Degeberga.

Och idag har jag för första gången på hela min semester sprungit (nästan) milen. Och det på en helt klart godkänd tid!

Dag 14

Såhär i sista minuten kommer dagens träningsrapport.

Det blev inte snabbt, inte riktigt en timme men det blev!! 

Och det är inte fy skam på en söndag efter en blöt lördag......

Dag 13 och fortsättning följer!!

En god natts sömn gjorde underverk för ljumsken för när jag steg upp i morse kände jag ingenting. 

När morgonbestyren var avklarade konstaterade jag att det inte fanns något smör i kylen till den där blåbärspajen som  ska göras snart så jag kastade mig på cykeln och cyklade till närmsta affär. Det gick bra på ditvägen men på hemvägen blev jag galet trött i både ljumsken och höften som jag så oturligt gjorde illa igår. 

Men det gjorde inte ont i alla fall så jag ska nog överleva även denna motgång!!