Me, Myself and I

Kan du oxå känna dig kluven ibland?

Som om det finns mer än en av dig som vill vara med och bestämma?

Bestämma vad du ska göra.

Bestämma vad du ska äta.

Om du ska träna eller inte.

Om du ska titta på TV eller läsa den där boken.

Jag gör det.

Ofta.

Jag är ofta kluven.

En del av mig vill ut och gå den där långpromenaden.

En annan del av mig tänker att det varit mycket skönare att sitta i fåtöljen med en bok istället.

Och en tredje ser tvätthögen och disken på vasken.

Jag tänker på mina olika jag som Me, Myself and I.

Me gör inga som helst misstag med kosten.

Me har bestämt att hon ska träna 5 gånger i veckan och då blir det så.

Me kör på i 120 km/h utan att känna efter om hon orkar eller ej.
Me tar aldrig sovmorgon utan går alltid upp tidigt för att hinna med så mycket som möjligt under dagen.
Me har alltid sina kritiska glasögon på när hon tittar på sig själv och på sina arbetsuppgifter.

Me säger aldrig nej.

Me är en superkvinna som klarar allt.

Och lite till.

Myself försöker att äta bra mat och blir besviken på sig själv när hon misslyckas.

Myself intalar sig själv att hon tränar för att må bra men känner ändå ett behov att att prestera.
Myself sover gärna till en stund när hon är ledig men tänker alltid på vad hon kunde ha gjort om hon bara orkat gå ur sängen.
Myself tänker ofta att det kommer att bli bättre sen. Men när är sen?

Myself försöker att hitta en bra balans i vardagen men är ganska dålig på prioritera.

Myself tränar ständigt på att säga nej men får dåligt samvete när hon gör det.

Myself inser sina begränsningar och gillar dem inte alls.

Överhuvudtaget.

I äter bra överlag men unnar sig lite gott på helgerna och tycker att det funkar bra.

I älskar att träna och gör det i den mån det finns tid.

I har hittat den perfekta avvägningen i vardagen tack vare fungerande rutiner.
I tar gärna sovmorgon när hon kan och njuter av att bara vara.
I har vet att hon duger precis som hon är.

I prioriterar sig själv eftersom hon vet att om inte hon mår bra blir alla runtomkring lidande.

I accepterar att det blir som det blir.

Och att det blir bra.

I stort sett hela mitt vuxna liv har Me haft kommandot. Myself har lyckats att göra sig hörd någon gång emellanåt. I har suttit knäpptyst i ett hörn eftersom hon aldrig lärt sig att prata.

Efter mycket träning har nu Me lärt sig att vara tyst för det mesta då Myself har skaffat sig en megafon. I sitter i skolbänken och lär sig fler och fler ord för varje dag!!