Igår hade jag en riktigt dålig dag.
Jag var helt slutkörd och det kändes som om jag gick med gråten i halsen hela dagen.
Jag började fundera på om det hade något med träningen att göra.
Jag har ju verkligen gått all-in (som jag alltid gör) sen jag började träna i januari och om jag bortser från veckan med mansförkylningen from hell så har jag tränat sex dagar i veckan snart fem månader.
Fast något sa mig ändå att det INTE har med träningen att göra. Jag har ju trots allt aldrig känt mig så stark i hela mitt liv som jag gör just nu. Snarare är det många långa arbetspass kombinerat med det där som kallas livet. Ständig oro för äldsta dottern med tillhörande otaliga läkarbesök, två kommande konfirmationer med allt vad det innebär, en stundande födelsedag med tjejkalas och en hel del annat smått och gott. Men jag bestämde mig ändå för att skippa gymet resten av veckan.
I dag är jag ledig och efter en god natts sömn kände jag mig riktigt pigg. Därför gav jag mig ut på en långpromenad. Solen sken, det var varmt och skönt ute. Jag bestämde mig för att gå till havet - en av mina absoluta favoritplatser.
Jag hade inga direkta måsten för dagen förutom att kvällsmaten måste vara färdig typ när mannen kommer hem från jobbet så att han och yngsta hinner äta innan det är dags för dem att dra till gitarrlektion respektive återvinningscentralen. Jag bestämde mig för att gå en riktigt lång runda. Jag och Lotta - min kompis tillika arbetskamrat - som bor åt samma håll som jag har bestämt oss för att gå hem efter jobbet om två veckor och trots att jag är väldigt glad för att traska har jag aldrig gått längre än milen i ett och samma sträck.
Och idag blev det lite mer än milen. Inte riktigt lika långt som jag har från jobbet men nästan. Lite ont i rumpan och lite stum i låren var jag när jag kom hem men det gick snabbt över. Frågan är hur det kommer att kännas i morgon men det är ju en annan historia.
Nu tycker ni kanske att detta var ett dåligt sätt att lyssna på sin kropp som eventuellt klagar över för mycket träning. Men det tyckte varken jag eller min kropp. Att vara ute på promenad i skogen/vid havet är rena rama avkopplingen för mig och så även i dag.
Även om det blev en lång avkoppling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar