När jag startade denna bloggen för ganska så exakt två år sedan mådde jag riktigt riktigt dåligt. Jag hade genomgått en hjärtoperation och väntade på min andra (och förhoppningsvis sista.)
Det som hjälpte mig att hålla humöret uppe var tanken på allt jag skulle kunna göra efter operation nr 2.
Och med facit i hand har jag överträffat mina egna förväntningar.
För inte trodde jag att jag skulle kunna springa en hel mil!!
På en riktigt hyfsad tid dessutom.
Inte heller trodde jag att jag skulle orka hänga med min man på en av hans långrundor på cykeln.
Och gladeligen planera fler. Och längre.
Ibland ställer jag kanske lite höga krav på mig själv.
Det är för att jag faktiskt ibland glömmer att jag lika gärna kunde varit död om jag inte träffat den där AT-läkaren för tre år sedan.
Jag går inte runt och tänker på det som varit - jag går runt och tänker på det som ska bli.
Och om jag får bestämma kommer det att bli mycket mycket mer!!
Det som hjälpte mig att hålla humöret uppe var tanken på allt jag skulle kunna göra efter operation nr 2.
Och med facit i hand har jag överträffat mina egna förväntningar.
För inte trodde jag att jag skulle kunna springa en hel mil!!
På en riktigt hyfsad tid dessutom.
Inte heller trodde jag att jag skulle orka hänga med min man på en av hans långrundor på cykeln.
Och gladeligen planera fler. Och längre.
Ibland ställer jag kanske lite höga krav på mig själv.
Det är för att jag faktiskt ibland glömmer att jag lika gärna kunde varit död om jag inte träffat den där AT-läkaren för tre år sedan.
Jag går inte runt och tänker på det som varit - jag går runt och tänker på det som ska bli.
Och om jag får bestämma kommer det att bli mycket mycket mer!!
En mil? Ok, jag är seriöst imponerad. Jäklar vilken prestation! Då ska jag nog kunna klara att faktiskt springa 5 km så småningom.
SvaraRadera