Fredagsrapport

I dag var det ju då dax att ställa mig på vågen efter en veckas hårt slit. För även om jag inte har slitit med träning har jag ju slitit med att inte äta godis varje dag! På lördagen slet jag inte men alla de andra dagarna gjorde jag.

Eftersom jag inte är mer än människa så blev jag besviken när vågen bara visade på -0,7 kg. Detta trots att målet var att gå ner 0,5 kg/vecka! Varför är vi funtade så? Eller är det bara jag?

Jag borde ju vara stolt över mig själv. Jag ska jobba med det.

Mätte mig gjorde jag inte fast att det är sista fredagen i månaden. Jag tyckte inte det var lönt med tanke på att jag bara är på vecka 1. Det får vänta tills sista fredagen i december.

Jag ska inte ropa hej än

men hittills idag har jag inte haft flimmer en enda gång. Jag har känt av några extraslag och att det slagit lite ojämnt emellanåt men för övrigt har hjärtat hållt sig ganska lugnt.

Det blir lätt till att jag blir lite för aktiv när jag mår bra men jag känner direkt när det är dags att varva ner.

Jag har faktiskt blivit väldigt duktig på att lyssna på min kropp så något positivt har väl kommit ur hela denna resan.

Jag är helt förundrad över hur lätt det har varit att sluta tröstäta godis. Inte en enda gång denna veckan har jag ens varit sugen på något sött, jag som ätit godis och druckit läsk i stort sett varje dag det senaste halvåret. Det ska bli väldigt spännande att ställa mig på vågen i morgon bitti. Jag har ju inte rört mig direkt i veckan men mitt halva kilo som jag siktar på att kunna gå ner varje vecka borde jag ha blivit av med bara på att inte ha ätit godis.

I dag har jag

varit ute och gått några hundra meter och det kändes helt underbart.

Både att röra lite på kroppen och att få lite frisk luft i lungorna.

Jag mår bättre än igår men jag mår långt ifrån bra.

Jag kan inte låta bli att H E L A tiden observera hur hjärtat beter sig.

Ju mer jag tänker på det desto konstigare slår det. Såklart.

Emellanåt har jag massvis med flimmer men jag har även korta stunder då jag inte känner av hjärtat överhuvudtaget. Det är svårt att tänka sig att det är (förhoppningsvis) så det kommer att vara hela tiden om några veckor? månader?

Jag bryr mig inte så mycket om hur lång tid det tar innan jag mår bra igen men jag hade bra gärna velat ha besked på ATT jag blir bra igen......

Innan jag gjorde min operation

sa min läkare till mig att det var vanligt att man hade en hel del flimmer i upp till 3 månader efter operationen.

Han glömde nämna det faktum att jag skulle må ungefär 189 gånger sämre efter operationen än vad jag någonsin gjorde innan......

Dagens planering

Som jag skrev igår mådde jag riktigt dåligt hela dagen och det blev inte bättre framåt kvällen. Jag har sovit som en stock i natt och när jag vaknade i morse kom jag på mig själv med att vara rädd för att gå upp. När jag har hjärtflimmer känns det hyfsat när jag ligger ner och det är inte förrän jag reser mig som jag känner av det.
Det tog ca 20 minuter innan jag tog mod till mig och satte mig på sängkanten. Det kändes OK och efter många om och men vågade jag resa mig upp. Jag kände mig lite vimmelkantig i början men det känns betydligt bättre idag.
Jag måste lära mig att inte ha så bråttom. Jag vill ju inget hellre än att bli frisk men risken är jag förstör för mig själv genom att ta ut mig alldeles. Att må som jag gjorde igår vill jag aldrig göra igen och att vara rädd för att stiga upp på morgonen är inget jag önskar någon.

Idag måste jag ta mig in till Blodcentralen för att lämna PK-prov. Risken att få blodproppar i det behandlade området i hjärtat är oerhört hög och det är jätteviktigt att jag lämnar prov med jämna mellanrum. Jag måste äta min blodförtunnande medicin i 3-6 månader efter operationen så det kommer att bli en hel del nålstick framöver.

Så det är planen för dagen. Ta mig upp ur sängen och ut i bilen. Hitta en närliggande parkering och ta mig till blodcentralen. Känns överkomligt men jobbigt.

För mycket av det goda

blev det nog igår. Ja inte av det ätbara för där skötte jag mig exemplariskt!! En portion, vatten till maten istället för läsk och en bit av systerns goda chokladkaka hon gjort till fika.

Nej det blev för mycket av att vara uppe och hålla igång och idag har jag mått riktigt dåligt.
I morse när gick upp var jag alldeles vimmelkantig och hjärtat rusade iväg för minsta lilla.
Jag var tvungen att ta mig tillbaka till sängen och jag legat pall hela dagen.
Jag försöker verkligen att intala mig själv att det inte är något galet.
Det är ju inte ens en vecka sen jag opererades så jag kan ju inte förvänta mig att må bra.
Det är dock väldigt svårt att inte fokusera på det negativa när jag mår så här.
Jag fick en del papper med mig hem från sjukhuset och jag läste idag att ungefär hälften av de som genomgår "min" operation behöver ytterligare en för att bli helt symptomfria.
Måtte jag vara en av dem som I N T E behöver en till. Det vet jag nämligen inte om jag orkar med. Varken fysiskt eller psykiskt.

Jamen det går ju bra det här!!

Jag är en ganska otålig person som vill att det mesta ska gå i en rasande fart. Ju fortare desto bättre! Märkväl att jag sa det mesta - inte ALLT....

Därför var jag bara tvungen att ställa mig på vågen i morse för att kolla om det hänt något.

Jag skötte mig exemplariskt igår. En bra frukost, en frukt vid 10-tiden, en välkomponerad lunch, en knäckemacka och en kopp te på eftermiddagen, en bra kvällsmat och en smoothie framåt kvällen. Jag var lite sugen på något sött på eftermiddagen och i vanliga fall hade jag petat i mig några chokladbitar. Jag är stolt över mig själv att jag kunde stå emot sötsuget.

Trots att jag var så duktig igår var det ju litet otippat att jag skulle ha gått ner nästan ett helt kilo på en dag!! Med denna takten är jag ju färdig om två veckor!!

Skämt åsido, jag förstår ju att det är kroppen som släpper ifrån sig vätska nu i början och att det inte kommer att gå i denna takten fortsättningsvis  Och jag ska inte heller väga mig varje dag. Det ska göras på fredagar och inget annat. Annars finns risk att det blir en fix idé att väga sig varje dag och gudarna ska veta att jag har tillräckligt många fixa idéer redan......

I dag kommer det däremot att bli lite svårare att stå emot godsaker. Min syster fyllde år igår och vi ska fira hennes födelsedag i dag. Och så är det ju det där med lördagsgodis.....

För övrigt känner jag mig lite piggare för varje dag som går. Jag har lite ont i hjärtat, jag blir trött av minsta lilla ansträngning men jag försöker att vara uppe så mycket jag kan. Jag är rädd för att operationen inte lyckats varje gång jag känner att hjärtat rusar iväg men jag försöker att tänka positivt.