Om att vara sjukt dålig på att göra saker som jag mår bra av

De sista veckorna har jag verkligen jobbat med att inte stressa.
Jag har tränat på att säga nej till saker jag egentligen vill göra men som jag inte har tid till.
Jag har övat på att göra en sak i taget och göra den bra. Inte bra till 145% som jag gjort innan. Bra till 100% räcker. Sämre än så vet jag inte om jag kan sträcka mig.
Jag har gjort mitt allra bästa för att sätta av tid till sånt jag mår bra av istället för att lägga en hel massa tid på måsten som inte spelar någon roll om hundra år.

Vad jag har märkt under dessa veckorna är hur stressad jag verkligen har varit.
Jag har gjort avkall på såååååå många saker utan att ens tänka på det.

Jag har slutat smörja in mig när jag duschat. Det tar ju minst två minuter och jag ska ju ändå duscha i morgon igen så det är ju ganska onödigt har jag tänkt. Jag har inte tänkt på sköna känslan av en härlig bodylotion.....

Jag har inte tagit mig tid att sätta mig ner med dottern för att förhöra henne på läxan. Det tar ju ganska lång tid - jag kan göra det när jag står vid spisen och lagar kvällsmat har jag tänkt. Tyvärr har jag inte tänkt på att hon kanske inte känt sig vidare viktig då.......

Jag har slutat med mina långa härliga skogspromenader. De tar ju väldigt lång tid - det är bättre att jag springer istället med lite sjyst musik i öronen har jag tänkt. Jag har inte tänkt på hur skönt det är att rensa huvudet i en tyst skog....

Detta är bara tre exempel av många.
Vad som skrämmer mig mest med detta är att jag inte var den "sparade" tiden tar vägen.
Inte heller vet jag vad jag skulle göra med den om jag hittat den.
Jag upplever tydligen inte heller att jag har tid över eftersom jag hela tiden hittar sätt att spara in några minuter.
Tid är det enda som är rättvist här i världen.
Alla får 24 timmar om dynget och det står de flesta fritt att använda dessa timmar efter bästa förmåga.
Jag ska sälla mig till den skaran nu......