För er som tror

att jag bara ligger på soffan och äter praliner nu för tiden kan jag stämmer att det stämmer alldeles utmärkt inte alls.

Jag tränar ungefär som vanligt bara det att jag bestämde ju mig för att inte hålla så mycket koll.

Men så mycket koll har jag att jag ska just i detta nu gå ut på en kvällspromenad.

Promenad har jag gått på i stort sett varje dag denna veckan.

Men det har jag inte koll på.

Årets första

cykeltur är avklarad.
Jag vet inte hur långt jag cyklade men tillräckligt långt för att få ont i baken.
Jag vet inte hur fort jag cyklade men tillräckligt fort för mig just nu. Annars blir farbror doktorn arg. Och så får jag flimmer.
Jag vet inte hur länge jag cyklade men tillräckligt länge för att bli alldeles genomsvettig.
Jag vet inte hur många kalorier jag brände men tillräckligt många för att motsvara 100 gram choklad. Hoppas jag.

Jag kommer att klara mig alldeles utmärkt utan RunKeeper.
Eller?

Att släppa efter lite

I morse vaknade jag med flimmer. Det är tredje morgonen på rad denna veckan. Jag förmodar att det är allt elände som hänt i år som börjar komma ikapp mig.
Efter noga övervägande med mig själv har jag bestämt mig för att släppa lite på mina höga krav på mig själv. Jag vill inget hellre än att må bra, både fysiskt och psykiskt men jag måste prioritera lite annorlunda.Risken är ju annars att det får helt motsatt effekt.

Så jag kommer att lägga av mig stegräknaren, avskeda RunkePer, sluta bokföra min träning, sluta räkna kalorier och bara vara.
Det betyder såklart inte att jag bara ska sitta still, sluta träna och börja moffa i mig hur mycket mat som helst men jag måste hitta en balans som funkar för mig.

Jag måste inte gå minst 10 000 steg varje dag.
Jag måste inte vara så jäkla duktig med träningen varje dag.
Och jag måste inte klara av mitt kalorimål varje dag.

Däremot måste jag må bra.
Jag måste röra på mig varje dag för att må bra.
Och på sikt måste jag komma tillbaka till mitt gamla jag.

Gällande min viktresa kommer den att se lite annorlunda ut.
Jag vill fortfarande gå ner mina sista 6 kilo men jag måste inte gå ner 0.5 kg i veckan.
Jag har en väninna på jobbet som vill gå ner 5 kilo.
På midsommarafton ska vi ha gått ner hälften av vad vi vill gå ner.
Så hon ska ha gått ner 2.5 kg och jag ska ha gått ner 3 kg.

Det känns som en bra plan.

Att ta sig ur en ond cirkel

Varje gång jag på allvar har kommit igång med min träning drabbas jag av ett motslag.
Min pappas hastiga bortgång, träningsförbud av min Qi-terapeut, maginfluensor eller andra sjukdomar. Jag har återhämtat mig efter min senaste dust med magsjukan men nu ligger i stället dottern pall och behöver pysslas om.

Min kropp behöver mycket träning. Jag har en dålig rygg och ett dåligt knä (för att inte tala om ett dåligt hjärta!!) som behöver så gott som daglig aktivitet för att må bra.
Får jag inte min dagliga dos träning får jag ont både här och där. Ibland blir det då fel i min hjärna som tycker att jag ska ta det lugnt ett tag och pausa från träningen (som jag inte ens utför!). Men det är ju precis det jag I N T E ska göra. Det är ju för att jag inte har tränat som krämpan uppstår från allra första början.

När jag är igång med min träning sköter jag min kost exemplariskt. Fast jag hade kanske hade kunnat unna mig något extra med gott samvete.
När jag inte kan/får/hinner träna återfinns jag ofta i skafferiet letandes efter något gott att stoppa i munnen. Fast det är just i dessa perioder som jag absolut inte borde stoppa något onödigt i munnen.

Är det någon som känner igen sig?

Vägning inställd på grund av maginfluensa

Fast egentligen skulle jag väl väga mig.
Jag har troligtvis gått ner flera kilo i natt......

Positivt besked!