"Jag vet inte" var mitt ärliga svar och frågan har följt mig sen dess.
Och så plötsligt en dag för ett tag sen bestämde jag mig för att prova.
Prova vad som hände om jag bara stannade upp.
Prova vad som hände om inte mina dagar var planerade in i minsta detalj?
Prova på vad som hände om jag började säga nej till saker som inte gynnar mig.
Prova vad som hände om jag skar ner på alla måsten.
Prova vad som hände om jag slutade lyssna på min inre röst som krävde perfektion och istället lyssna på min kropp som försökte på alla sätt den kunde berätta för mig att något var fel. Väldigt fel.
Jag provar mig fram varje dag.
Fortfarande.
Vissa saker går lättare än andra att ändra på.
Att säga nej till saker har varit förvånansvärt lätt.
Men att hantera rastlösheten som uppstår får jag däremot kämpa med.
Att lyssna på min kropp har jag lyckats ganska bra med.
Men att sluta sträva efter perfektion i allt jag gör är oerhört svårt.
Att skära ner på mina måsten blir lättare för varje dag som går.
Men att det glipar tomt i kalendern känns som något av en sorg.
Så jag funderar fortfarande på svaret.
Vad händer om du bara stannar upp??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar